Jump to content

Humortråden!


StellHell
 Share

Recommended Posts

Umberto: Senaste tidens inbrottshärva i Norrbotten, vad anser du om det?

Äsch, det där är ett ständigt återkommande problem den här tiden på året... Jag ska förklara hur det ligger till. När saker försvinner under vinterhalvåret i Norrland förklarar norrlänningarna det alltid med att sakerna ligger under SNÖN. Om en norrlänning förlorar sin portmonnä, sin snöskoter eller sin snusdosa i försilvrat guld under vintern utgår han aldrig från att någon har snott den. Nej, han antar att han har gått och tappat tingesten i någon fyrametersdriva ute på gården och att sakerna kommer fram till våren när snön smälter. Uppbrutna dörrar och krossade fönster förklaras med att kylan är ovanligt hård i år. Att det skulle vara fråga om inbrott kommer inte på fråga. Det finns inga inbrott i Norrland, menar norrlänningen.

När så snötäcket börjar lätta i slutet av maj och våren äntligen kommer till Norrland märker norrlänningen att hans saker INTE låg under snön, trots allt. Det utbryter en nästan panikartad oro i småbyarna när folk börjar inse att de har blivit bestulna på sina värdesaker. Många är de norrlänningar som vid vårens ankomst spänner lädersadlar på sina älgar och rider till länsman i Luleå för att anmäla alla inbrott som skett i regionen under den långa vintern. Detta medför givetvis att polisen i Luleå vid denna tidpunkt varje år drabbas av en enorm våg av rapporterade inbrott och stölder. Oftast går det så långt att Luleåpolisen måste fördubbla personalstyrkan till hela sex man för att klara av den stora och plötsliga arbetsbördan. Norrländska medier (NSD, SR Norrland, syjuntan i Vännäs) har undantagsvis något att rapportera om och förstorar "nyheten" om inbrottsvågen till hisnande proportioner.

När den första snön faller över Norrland i slutet av juli och temperaturen börjar ligga stadigt under minus tjugo-strecket blir norrlänningarna deprimerade. De gråter mycket och sover dåligt. Kylan, de långa nätterna och det eviga mörkret gör sinnet tungt. Den enda trösten i tillvaron är digra mängder hembränt brännvin. Norrlänningarna samlas i vedbodar och i jordkällare och med hela familjen sitter de där och dricker hembränt ur sina träkåsor och berättar historier, allt medan hårda snöstormar brakar loss utanför. Det är en gammal, nästan ritualistisk, tradition som vilar på sekellånga anor där historier om sådant norrlänningarna finner intressant (renar, bandy och tjuvjakt) förpassas från generation till generation. Mor och far, farmödrar och farfarsfäder, grannar, barn, renar, kusiner och morbröder. Alla sitter de där och krökar loss i vinternatten. Och de super mycket! Ja, de super så mycket att de förlorar förstånd och minne och glömmer bort allt som hände under föregående vår. Detta leder till att när saker börjar försvinna under vintern utgår de oförståndiga norrlänningarna än en gång från att allt ligger under snön och att sakerna kommer fram när snön väl smälter... Och så håller det på år efter år... Historien upprepar sig. :mellow:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...