Har du en bästa vän?

[Tweak]

Hej!

Jag tror att det är rätt av mig att lägga den här i Loungen. Vet inte ens om det är trådmaterial överhuvudtaget, men jag kom att tänka på ifall jag hade en bästa vän, och konstaterade att så inte var fallet, och de flesta av mina vänner har nog inte heller någon de gillar allra bäst. Kanske var det vanligare med sånt när man var yngre?

Hursomhelst - har du en bästa vän?

[Kebab]

Nej. Har aldrig gillat att ranka saker, och speciellt inte människor, så någon bästa vän har jag inte haft sedan jag var i sjuårsåldern.

Fast sanningen är kanske egentligen att jag inte har kommit någon av mina vänner så värst tätt inpå. :hmm:

[Mark]

Jag slutade med att ha "bästa vänner" någon gång i början av högstadiet, tycker inte om att rangordna mina vänner så.

Visst, det finns vissa jag tycker mer eller mindre om, men någon riktig "bästis" har jag inte.

[mr_tobbe]

Hm, jag har nog mer eller mindre 3-4 "skilda" umgängeskretsar, och inom dessa finns det väl personer som jag umgås oftare med och så. Men ingen direkt "soulmate" antar jag.

[Maimstream]

Jag har två vänner som jag vet att jag kan lita på i ur och skur och därför är de mina bästa vänner. De känner mig närmare mer än vad min familj gör. Detta är säkerligen jättetöntigt men så är det.

[L_Voll]

Nopp. Tråkigt egentligen, hade varit trevligt.

[Tweak]

Själv har jag mer eller mindre hängt ihop med samma kompisar sen sexan-sjuan. Hälften är från klassen i mellanstadiet och hälften från fotbollslaget, där alla sedan valde samma högstadieskola. På vägen har kanske 2-3 nya tillkommit så totalt är vi väl 13-14 stycken i ett väldigt stort kompisgäng. Dock vet jag vilka jag gillar allra bäst, men om jag skulle välja ut dem skulle det hursomhelst bli 8-9 stycken.

[MyStiC]

Nepp, faktiskt inte.

Även om majoriteten av min kompiskrets består av tjejer, så borde det vara lättare för mig att hitta just den "bästa vännen" då jag tycker det är enklare att prata om allt med tjejer än med killar.

Fast nope, det har jag inte. Men sen det här med bästa vän är väl lite överskattat, man kan ha "vänner" och en vänner. Stor skillnad.

Redigerad 11 november, 2008 av MyStiC

[Mordos]

Jag har en halv-bästis som jag är kär i också. Fuck.

EDIT: Till RövenE: Nej, inte från Jämtland.

Redigerad 11 november, 2008 av Mordos

[kicken]

Ja. Jag har en bästa vän. Problemet är att jag var tvungen att lämna honom kvar i Karlskoga när vi flyttade hit. Jag åker dit ibland (oftast på lov) och träffar och bor hos honom. Vi har minnen tillsammans som jag aldrig kommer glömma och trots att känslan inte är den samma som den var då vi hängde ihop varje dag så är han fortfarande min bästa vän.

Det känsligaste sms:et jag någonsin fått var också utav honom. Direkt när jag läste det föll jag bara ihop på golvet och började gråta som en sjuåring. Det stog hur mycket han ville ha mig tillbaka och att jag var som en bror till honom. Det var hjärtskärande minst sagt.

[Umberto]

Absolut. 2 st iofs.

Jag tycker inte att det handlar om att rangordna folk utan snarare om en känsla av hur nära man egentligen står varandra. Det här med att ha större kompisgäng avtog för min del relativt snabbt efter högstadiet och definitivt efter gymnasiet när sgs alla splittrades och flyttade till olika städer och länder.

[AngryAxel]

Hm, jag har nog mer eller mindre 3-4 "skilda" umgängeskretsar, och inom dessa finns det väl personer som jag umgås oftare med och så. Men ingen direkt "soulmate" antar jag.

Hear hear! Några spridda umgängeskretsar, istället för en sammansvetsad.

edit: Nej fan, jag har två bästisar, typ, som känner mig ut och in. Inte bokstavligt talat, usch. Men de kan jag verkligen lita på, och de är sådana personer man bör hålla nära. Jag borde ringa dem.

Redigerad 11 november, 2008 av AngryAxel

[Tweak]

Absolut. 2 st iofs.

Jag tycker inte att det handlar om att rangordna folk utan snarare om en känsla av hur nära man egentligen står varandra. Det här med att ha större kompisgäng avtog för min del relativt snabbt efter högstadiet och definitivt efter gymnasiet när sgs alla splittrades och flyttade till olika städer och länder.

Sånt där gillar jag inte att tänka på.

Men faktiskt, som du uttrycker det väldigt bra, kan jag lätt komma på vilka jag står närmst på det sättet, och det skulle isåfall blir 3-4 stycken.

[Vice.]

Nej, den platsen är för tillfället ledig.

Så skulle någon vara intresserad av platsen så skicka pm med lite uppgifter så hör jag av mig. =)

[Eudoros]

Nej, jag har ett flertal vänner som jag umgås med, och kan inte direkt säga att jag rangordnar någon av dem högre än den andra.

Men har väl ~ 3, 4 personer som man kan säga att jag verkligen anförlitar mig på.

[P-C]

Jag har många goda vänner men en sticker ut.

Vi träffas nästan varje dag och hittar alltid nya roliga saker att göra. När jag är med henne så är allt bara så himla bra. Hon är en finurlig, kreativ och extremt underhållande människa vars inställning till livet kan ändras med en fingerknäppning. Abstrakt är nog det ord som bäst kan beskriva henne. Vi är inte så himla lika egentligen vilket är en väldigt positiv sak eftersom relationer mellan människor som är för lika oftast dalar och blir monoton med tiden. Vi lär oss av varandra helt enkelt. Vi har varit "bästisar" i kanske 1 år nu men för någon månad sen så kom något vi kallade för Genombrottet då vi satt uppe en hel natt och bara .. jag vet inte vad vi gjorde .. vi typ, förklarade vår kärlek till varandra i all evighet. Är det någon jag skulle kunna ta en kula för så är det henne. <3

Vi har umgåtts så mycket att vi till och med har utvecklat en egen slang som nog är lite svårförståelig för utomstående. (exempel: "Rauligt att ta tricken till berre igen, ska man kanske stå skugga och tråkka hemma istället?")

Det enda negativa är hennes väldigt omväxlande sinnesslag och hypokondri.

---

Jag känner VÄLDIGT många människor men ger väldigt lite för de flesta. Bekantskaper/polare känns rätt trivialt och är ingen relation man behöver jobba på eller underhålla. Jag värdesätter såklart sociala kontakter av alla dess slag men i min något skruvade hjärna måste personer passera vissa "prov" innan jag (för mig själv) kan klassa dom som vänner.

Redigerad 11 november, 2008 av P-C

[eXotic]

Vi är precis som Tweak och hans polare, ett stort, stort gäng. Vi har gått från förskolan till nian tillsammans och ett tag spelade alla fotboll tillsammans.

Nu för tiden träffas bara allihop under festligheter, men jag och tre till är ett tight gäng som syns nästan varje dag. Alla tre är sådana som jag var bästis med när jag var liten, en var jag med varje dag nästan från dagis och fram till trean, den andra under hela mellanstadiet och den tredje under högstadiet och början på gymnasiet.

Det brukar väl skifta lite mellan vilka man träffar oftast, men just nu är det de tre killarna och jag tycker det är sjukt härligt varje gång jag drar hemifrån för att träffa dem.

[Misterwhoopee]

Jag har två vänner som jag vet att jag kan lita på i ur och skur och därför är de mina bästa vänner. De känner mig närmare mer än vad min familj gör. Detta är säkerligen jättetöntigt men så är det.

Tja, det är väl inget jättetöntigt med det? Tror det säkert är många som har bättre koll på varandra än på vad familjemedlemmar har på dem. För vissa kanske det fungerar bättre helt enkelt.

----

Angående trådens fråga så får jag svara nej på det, har en rätt snäv umgängeskrets, just nu två personer som man kan säga att jag har kontenuerlig kontakt med samt massa spritt. Men vill inte sätta epiteptet "bästa vän" på någon av dem. Att man gillar en persons umgänge räcker för mig.

[Jacker]

Jag haft två "bästisar". En som jag umgicks med nästan dagligen från lekis fram tills slutet på mellanstadiet. Vi gled ifrån varandra minst sagt hårt, när jag började högstadiet var inprincip alla mina "kompisar" mina mobbare, och jag bytte klass. Tog det faktiskt aldrig hårt dock, och jag är t.o.m. jävligt glad för att vi inte är kompisar längre. Idag är de nämligen helt och hållet WT/bondraggare, och umgås bara med personer i samma klass. Hade jag fortsatt umgåts med dem hade jag nog slutat upp som samma sak.

Den andra är jag fortfarande kompis med. Fast egentligen var vi aldrig bästisar. Jag kände honom från mina yngre dagar och vi började umgås i sjuan då vi hamnade på samma skola, just eftersom vi kände varandra litegran sen tidigare. Dock visste jag inte att han var rätt missanpassad, vilket gjorde det svårt att ha en normal vänskapsrelation med honom. Vi har haft jävligt mycket kul tillsammans, men vi har aldrig öppnat oss för varandra. Sen gick vi på gymnasiet flera mil ifrån varandra, vilket gjorde att vi umgicks mindre. Nu har han dessutom flyttat ännu längre bort. 100% av vår kontakt nuförtiden sker över MSN.

I gymnasiet så umgicks jag med de flesta, dock bara på skolan under skoltid, med några undantag som inte riktigt räknas. Vet inte riktigt varför då jag knappast ogillade någon.

Redigerad 12 november, 2008 av Jacker

[StellHell]

Tror ingen har en bästa vän. För det är just det som det betyder, EN person som ligger över allt annat.

Jag har en väldigt stor kompiskrets som är väldigt luftig. Kan gå någon månad utan att jag träffar någon, sen när vi träffas är det som igår.

Jag har mina "närmsta" 3, som bott grannar med mig sen vi var i blöjstadiet (samma dagmamma, dagis, fritids, mellan/högstadie). Alla sommarlov har varit med dessa tre, men jag skulle aldrig kunna rankordna dom.