Jump to content

Konsert- upplevelser


Jacker
 Share

Recommended Posts

  • 2 weeks later...
  • 3 weeks later...
  • 2 weeks later...

Såg Thieves på den lilla gemytliga puben Green Man i Fagersta igår kväll. Alltså The Hives. Men The Hives fick bara spela en konsert i sommar för deras skivbolag, och det var på Sonisphere, så de 'bytte namn' och spelade bara covers igår kväll. Men det var ändå galet kul. Väldigt familjärt, väldigt trångt (jag stod längst fram med min kamera), väldigt svettigt, och fruktansvärt bra. Började med Thin Lizzys The Boys Are Back In Town, fortsatte med mer eller mindre välkända låtar - Seven Nation Army, Dancing with Myself, Ramones' Poison Heart, lite country, med mera.

Fan vad jag måste börja blogga. Eller något. Styra upp en hemsida. Vad det har med tråden att göra vet jag inte, men det faktumet slog mig verkligen hårt nyligen.

post-8685-1248640342_thumb.jpg

Redigerad av AngryAxel
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Måndagen den 27:e Juli var jag och såg Metallica, bland andra, i Köpenhamn. Tycker jag kan dra hela dagen för er...

Dagen började med att jag vaknade smärtsamt tidigt... med andra ord runt 09-tiden. Anledningen varför jag var tvungen att vakna så tidigt var eftersom jag behövde gå ner på banken och ta ut pengar, så jag kunde ta mig in till Lund, för att sedan ta tåget till Köpenhamn.

Som sagt; jag begav mig ner på banken, tog ut de pengar jag behövde, och gick med en tjockare plånbok tillbaks hem, för att invänta samtal från en kompis om när vi skulle ta bussen. 11.51 blev det bestämt att åka in till Lund, och det gjorde vi också. När jag säger "vi" så menar jag mina kamrater Tim, Niklas, Daniel och Markus.

Väl inne i Lund hoppade vi av på stationen och gick till Burger King för att få något i magen. Jag köpte en stor Coca Cola, ifall ni är nyfikna. Strax därefter gick vi till Forex för att växla till danska pengar, sen återstod bara en kort väntan på tåget till Malmö, där vi skulle byta tåg för att ta oss vidare till Danmarks huvudstad.

När vi väl var framme i Danmark kom vi på att vi inte hade den blekaste aning om vart Forum Copenhagen låg... Jag antar att vi hade tänkt att "det har väl någon annan av oss tagit reda på.", men nej, ingen hade visst tagit reda på det.

Vi satte ögonen på första bästa person med Metallica-tröja och följde efter i hopp om att vi skulle ledas rätt...

... och det gjorde vi också. Vi hann fram till Forum två och en halv timme innan insläppet, så vi bestämde oss för att gå och ta oss några öl, samt lite pølse. Efter många glas öl, och många toalettbesök senare släpptes vi in till Forum Copenhagen.

Jag och mina kamrater fick superba platser, precis framme vid gallret. Efter en stund behövde mina kompisar gå iväg för ännu ett toalettbesök, så jag stod kvar och höll våra platser, så gott man kan hålla ett par platser på en konsert.

Plötsligt började allt mörkna, jag hörde ingenting och jag var på väg att svimma, så jag satte mig ner och andades.

Mina kamrater kom tillbaks precis i tid för se Mastodon - det första förbandet - spela. Det var inget speciellt, tyckte jag, men det värmde upp en lite. Sen var det dags för Children of Bodom att spela... tror jag i alla fall. Är inte speciellt insatt i vilka förbanden var, och jag lyssnar inte på Children of Bodom.

Efter Children of Bodoms spelning kände man hur trycket började öka... Folk kämpade sig fram för att se Metallica "up close". Som tur var hade jag redan grymt bra plats, och jag tänkte inte röra på mig. Tre av mina kompisar verkade dock mindre måna om deras platser. Tio minuter innan Metallica stack de iväg för att gå på toaletten igen, och det var bara jag och Markus kvar där framme.

Efter ett par väldigt långa minuter kom Metallica upp på scen, och folk skrek och jublade. James drog något intro-snack som jag inte hörde mycket av, eller inte minns mycket av.

Sedan började de med att spela That was just Your Life. Eftersom jag var klyftig nog att lyssna genom den nya skivan så kunde jag delar ur låten, och sjöng glatt med. Efter That was just your Life spelade de ännu en ny låt; The end of the Line, och även i denna låten lyckades jag sjunga med utan större problem, och hela tiden med en näve i vädret. Därefter spelade de en personlig favorit; Ride the Lightning. Underbart, kan jag bara säga. Helt underbart. Därefter spelades the Memory Remains. Kan inte påstå att det är en låt jag nötat genom, men visst kände jag igen "nana-delen", eller vad man ska kalla den. Hela publiken sjöng med, och man kunde inte hjälpas att ryckas med.

Efter the Memory Remains blev det helt svart på scen. Sen började det smälla och spruta eld hej vilt. Helikoptrar hördes ur högtalarna, och hela publiken förstod att det var dags för One. Ännu en låt man var tvungen att sjunga med i, även under diverse solon och vackra melodiska delar sjöng publiken med. Därefter spelades Broken, Beaten and Scarred. Inte precis en favorit, men när man ser Metallica live verkar allting bra nästan. Därefter spelades Leper Messiah. Kan inte säga att det är det bästa Metallica någonsin gjort, men det var inte helt hemskt att lyssna på. Efter det spelades Sad but True, en låt som jag inte kan annat än älska. Efter det spelade de No Leaf Clover, en låt jag aldrig riktigt haft mycket tycke för. Efter det var det dags för en instrumetal låt. James sa klyftigt nog precis innan låten att han skulle lyckas spela den utan att kolla på texten. Suicide & Redemption, en låt från Death Magnetic. Strax därefter spelade en låt som jag tycker de inte bör spela fler gången; The Day that never Comes... Nej tack, inte för mig.

Men låten som spelades efter kan man inte annat än älska; Master of Puppets. Publiken jublade, skrek och viftade som galningar när låten började, och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var en bland dem. Efter Puppets kom ännu en låt som jag gillar; Dyers Eve, och även i denna låten sjöng jag med. Efter Dyers Eve gick Metallica av scen... Men kom strax upp igen, med semi-akustiska gitarrer. Det var dags för Nothing Else Matters. Jag vågar nog säga att det inte är en favorit... Bättre låtar har skrivits, och bättre låtar kommer skrivas. Enter Sandman drog igång strax efter ännu ett instrumentbyte, och publiken skrek, hoppade och jublade, precis som de gjort till de förra stora hitsen.

Därefter blev det mörkt, och Metallica gick av scenen. Publiken skrek för mer, men tiden gick och det verkade inte bättre än att Metallica stuckit hem. Men som alla vet så sviker inte Metallica sina fans, så de gick upp på scenen och drog igång med Last Caress, en cover på the Misfits. Sjukt härligt att höra live, men jag tror jag håller mig vid Misfits version ändå. Sedan spelade de en låt från Kill 'em All; Phantom Lord, och jag skulle inte ljuga ifall jag sa att det är deras bästa skiva. Alla deras bästa låtar finns utan tvekan på den skivan. Synd att de inte spelade fler därifrån, bara. Som avslutning spelade de Seek & Destroy, och lämnade scenen efter en massa plektrum- och trumpinnekastningar.

Jag fångade tyvärr inget.

Efter konserten begav jag och Markus oss ut för att hitta våra andra kompisar, och till slut fann vi även dem... De hade tydligen sett hela konserten uppe från läktarna, och haft perfekt överblick... Fast jag kan inte tänka mig att det var bättre än där jag och Markus stod.

Vi begav oss in på närmsta 7-eleven och köpte ett par öl, och begav oss sedan iväg tillbaks till tågstationen. Vi missade 00-tåget, och runt 00.30 fick Tim och Daniel den briljanta idén att de skulle gå iväg och äta pizza... så vi missade även 01-tåget.

Fast under tiden de var iväg och åt pizza så köpte jag och Niklas varsin Metallica-tröja för 50dkr. Ett riktigt kap, tänkte vi, då de kostade 250dkr utanför Forum.

När Daniel och Tim var tillbaks var klockan 01.45, och vi tänkte att vi skulle hinna med 02-tåget, men tydligen gick nästa tåg 03.03... Så vi fick glatt sitta kvar och vänta, och det gjorde vi också. Sen åkte vi hem till Malmö, utan att ha köpt tågbiljett (de stängde stationen 02.30, och vi hade inte köpt biljetter då). När vi var i Malmö tog vi taxi tillbaks hem till Staffanstorp, och vi fick åka med en trevligt taxichaufför som bara snackade en massa hur han hatade alla araber och albaner som kommer hit till Sverige utan att lära sig språket... Vi ville inte yttra oss om något, eftersom han själv var från något såntdär "turkland".

Jag gick i sängs vid femtiden.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

2009-07-31 The Pains Of Being Pure At Heart (US) + Resident dj´s @ Strand. Fett!

Den kör vi på.

Hur var det?

Pains of Being Pure at Heart var helt fantastiska på Emmaboda. Och tjejen på synt är sjukt vacker. Tillsammans med dem var 2manydjs och The Wombats det bästa jag såg. Fan, det är verkligen någonting speciellt med spelningarna på Emmaboda.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...