Jump to content

Böcker


Frenzy
 Share

Recommended Posts

What!? På inga sätt alls handlar väl romanen om INGENTING! Jag vet att du skriver tvärtom också, men ändå.. Djupet är så otroligt intressant att spekulera kring och diskutera. Även termen phoniness fick, för mig i alla fall, en helt ny innebörd och djup.

1+ på det tipset iaf :o

Jag har jävligt svårt för självgoda, macho killar i allmänhet och Kemp är ju idealet för en sådan. Jag köper helt inte karaktären, i mina ögon är han inte så jävla ball som han ska framstås vara.

PC: är du medveten om att jag tipsa om Catcher in the Rye.Och jag håller med dig.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har jävligt svårt för självgoda, macho killar i allmänhet och Kemp är ju idealet för en sådan. Jag köper helt inte karaktären, i mina ögon är han inte så jävla ball som han ska framstås vara.

PC: är du medveten om att jag tipsa om Catcher in the Rye.Och jag håller med dig.

Vem tusan är Kemp?

Pratar vi om samma bok?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Var inne på bokhandeln idag, såg Brisingr (nya Eragon boken) och blev O_O

Mucho fin bok, tog den och gick till kassan och ställde mig i kön och började bläddra igenom boken, så var den på engelska! >_> Inte för att engelska direkt är nått problem, men dom andra jag har är på svenska så.. Får bli att vänta till December innan man får bokfan, gaaaaaaaaaaah >_>

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

What!? På inga sätt alls handlar väl romanen om INGENTING! Jag vet att du skriver tvärtom också, men ändå.. Djupet är så otroligt intressant att spekulera kring och diskutera. Även termen phoniness fick, för mig i alla fall, en helt ny innebörd och djup.

1+ på det tipset iaf :cry:

Jag har då inte hört på maken! Catcher in the rye är en av de mest kraftfulla böckerna jag läst. Den kan lätt jämföras med Kafkas "Ensamhetens trilogi": På ytan en ganska händelselös historia som sen sida efter sida avslöjar nya djup. Seriöst, Holdens livssyn är så sjukt mörk och cynisk så att huden knottrar sig. Jag blev jävligt berörd av boken .. faktiskt till den grad att jag slet ut sidorna och tände eld på dom på fyllan i tron om att jag skulle bli galen. Hehh..:mf_doof:

Kan ni förklara på vilket sätt den är så djup, speciell och kraftfull?

Jag läser den just nu och känner att jag verkligen, verkligen, verkligen måste ha missat någonting för jag tycker att visst, det är en bra bok, men den är också jobbigt detaljerad och stör mig på hans språk. Holden som person känns mest som att han är rätt puckad och därför avfärdar alla andra i rädsla för att de ska tycka han är dum och tråkig. Har kommit 140 sidor och har verkligen tvingat den på mig själv, började igår och ska vara utläst imorgon, så det kan spela en del i det, men annars förstår jag inte.

Redigerad av Tweak
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Kan ni förklara på vilket sätt den är så djup, speciell och kraftfull?

Jag läser den just nu och känner att jag verkligen, verkligen, verkligen måste ha missat någonting för jag tycker att visst, det är en bra bok, men den är också jobbigt detaljerad och stör mig på hans språk. Holden som person känns mest som att han är rätt puckad och därför avfärdar alla andra i rädsla för att de ska tycka han är dum och tråkig. Har kommit 140 sidor och har verkligen tvingat den på mig själv, började igår och ska vara utläst imorgon, så det kan spela en del i det, men annars förstår jag inte.

Med tanke på att du stör dig på hans språk, läser du den på svenska? För på engelska var det, enligt mig, väldigt pricksäkert för att illustrera en tonårings tankegångar och "barnsliga" sätt.

Jag tycker att boken alltigenom är pricksäker. Har väldigt svårt att komma på ett ord som är mer passande än just detta. Salinger är duktig i sin avbildning helt enkelt. Hans tankar och handlingar har flera gånger fått mig att tänka om innan jag gjort andra saker. På sitt eget lilla sätt och vis har den förändrat mitt liv (lite grand iaf).

Om man senare tittar djupare på Salingers liv är det väldigt intressant att spekulera i huruvida romanen är självbiografisk eller ej.

Nu var det ett tag sen jag läste romanen och jag är medveten om att vad jag skrivit kan vara lulligt på sina ställen, var vänlig fråga om något är oklart. Nu väntar maten, jag har inte tid längre :mf_doof:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Kan ni förklara på vilket sätt den är så djup, speciell och kraftfull?

Jag läser den just nu och känner att jag verkligen, verkligen, verkligen måste ha missat någonting för jag tycker att visst, det är en bra bok, men den är också jobbigt detaljerad och stör mig på hans språk. Holden som person känns mest som att han är rätt puckad och därför avfärdar alla andra i rädsla för att de ska tycka han är dum och tråkig. Har kommit 140 sidor och har verkligen tvingat den på mig själv, började igår och ska vara utläst imorgon, så det kan spela en del i det, men annars förstår jag inte.

Nu var det något år sen jag läste den men CINTR handlar inte om de till synes irrelevanta händelserna i boken utan om Holdens övergång till vuxenlivet. Holden är 17 år när boken utspelar sig och går sista året på internatskolan. Du kan inte förneka att Holden är en innovativ och intellektuell människa för sin ålder. Trots detta berättar han att han blivit relegerad från skola efter skola på grund av lathet och brist på engagemang och att hans sista chans var Pency Prep som han blir utkastad från i början. Att han medvetet vägrar klara av sitt sista år är en av hintarna på vad boken handlar om. Härnäst kommer hans hat för resten av mänskligheten. När han är i New York så stör han sig nästan enbart på de lyckliga människor han träffar på. Nunnorna, jazzmusikern, flickorna i hotellbaren, hans flickvän osv. Nästan inga tragiska figurer beskrivs förutom horan som han, till skillnad mot alla andra, visar sympati för. Jag tror att det pekar på att han medvetet sätter sig emot allt som ger folk lycka i ren protest mot vuxenlivet och vad det står för på grund av sin brors död. Detta cyniska, mörka tankesätt övergår långsamt till en nästan psykosaktig hybris som beskrivs i 22:a kaptilet (nu smygtittar jag lite på en gammal litterär analys jag skrev):

I'm standing on the edge of some crazy cliff. What I have to do, I have to catch everybody if they start going over the cliff - I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all.

Genom boken kan man ana att han anser sig själv ha lidit väldigt mycket under sin livstid. Återigen så kopplar jag det till hans bror. Holdens smärta har skänkt honom inbillad klarhet och självförverkling och om man tittar på introduktionen (som utspelar sig ett år efter händelserna) så låter Holden nästa skamsen över hur han betedde sig vilket tyder på att han nog inte riktigt var sig själv under den tiden. "The cliff" kan vara en metafor för samhällets undergång som en följd av girighet, krig och ren dumhet (alla tre ämnen som behandlas i boken) medan Holden ser sig själv som den ende människan kvar med öppna ögon. Holden verkar smått medveten om att hans världssyn är ganska skev men nu kommer jag tillbaka till den röda tråden: en protest mot vuxenlivet. Holden väljer medvetet att inte se något positivt i tillvaron eftersom det skulle innebära att han ansluter sig till de människor han hatar för att bli en av dom. Nu spinner jag nog iväg lite mycket men det här är bara lite vad jag tror om boken. Slutet ger lite klarhet men inget hollywoodslut.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Med tanke på att du stör dig på hans språk, läser du den på svenska? För på engelska var det, enligt mig, väldigt pricksäkert för att illustrera en tonårings tankegångar och "barnsliga" sätt.

Jag läser den på engelska. Det jag stör mig på i Holdens språk är förmodligen på grund av vad jag associerar det med. Det är mycket "and all" i slutet på meningarna som typ "He was a phony and all" och mycket slanguttryck. Rösten jag föreställer mig i mitt huvud är från en text vi lyssnade på på cd-skiva på engelskan i början av tvåan, när en kvinna i 40-års åldern var uppläsare skulle spela en ghettounge från New York, och där användes samma språk och jag störde mig sjukt mycket på hennes röst. Så kanske man kan inte skylla boken för det.

Nu var det något år sen jag läste den men CINTR handlar inte om de till synes irrelevanta händelserna i boken utan om Holdens övergång till vuxenlivet. Holden är 17 år när boken utspelar sig och går sista året på internatskolan. Du kan inte förneka att Holden är en innovativ och intellektuell människa för sin ålder. Trots detta berättar han att han blivit relegerad från skola efter skola på grund av lathet och brist på engagemang och att hans sista chans var Pency Prep som han blir utkastad från i början. Att han medvetet vägrar klara av sitt sista år är en av hintarna på vad boken handlar om. Härnäst kommer hans hat för resten av mänskligheten. När han är i New York så stör han sig nästan enbart på de lyckliga människor han träffar på. Nunnorna, jazzmusikern, flickorna i hotellbaren, hans flickvän osv. Nästan inga tragiska figurer beskrivs förutom horan som han, till skillnad mot alla andra, visar sympati för. Jag tror att det pekar på att han medvetet sätter sig emot allt som ger folk lycka i ren protest mot vuxenlivet och vad det står för på grund av sin brors död. Detta cyniska, mörka tankesätt övergår långsamt till en nästan psykosaktig hybris som beskrivs i 22:a kaptilet (nu smygtittar jag lite på en gammal litterär analys jag skrev):

I'm standing on the edge of some crazy cliff. What I have to do, I have to catch everybody if they start going over the cliff - I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all.

Genom boken kan man ana att han anser sig själv ha lidit väldigt mycket under sin livstid. Återigen så kopplar jag det till hans bror. Holdens smärta har skänkt honom inbillad klarhet och självförverkling och om man tittar på introduktionen (som utspelar sig ett år efter händelserna) så låter Holden nästa skamsen över hur han betedde sig vilket tyder på att han nog inte riktigt var sig själv under den tiden. "The cliff" kan vara en metafor för samhällets undergång som en följd av girighet, krig och ren dumhet (alla tre ämnen som behandlas i boken) medan Holden ser sig själv som den ende människan kvar med öppna ögon. Holden verkar smått medveten om att hans världssyn är ganska skev men nu kommer jag tillbaka till den röda tråden: en protest mot vuxenlivet. Holden väljer medvetet att inte se något positivt i tillvaron eftersom det skulle innebära att han ansluter sig till de människor han hatar för att bli en av dom. Nu spinner jag nog iväg lite mycket men det här är bara lite vad jag tror om boken. Slutet ger lite klarhet men inget hollywoodslut.

Wow! Har inte sett det så överhuvudtaget. Protesten mot vuxenlivet och -världen är väl det jag såg som att han avfärdade alla andra istället för att erkänna sina egna brister. Och att på det sättet som du beskriver att han tycker illa om alla lyckliga människor i ren protest är väl rätt dumt också, och väldigt typiskt ungdomligt. Hursomhelst, tack för ett bra svar, nyttigt också då vi ska diskutera boken i smågrupper imorgon.

Är på kapitel 24 nu, läste nyss det du citerade ur kapitel 22, och det känns i alla fall som att boken bara blivit bättre och bättre efter sidan 100.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Michael "Jurassic Park" Crichton är död.

Den amerikanske bestsellerförfattaren Michael Crichton har avlidit vid 66 års ålder, meddelar hans familj. Han uppges ha dött efter en lång tids kamp mot cancer.

Crichton hade bakom sig en diger produktion av romaner, noveller och filmmanus. Flera av hans böcker såldes i jätteupplagor på över 100 miljoner exemplar och han översattes till 30 språk.

Bland hans största succéer märks Jurassic Park (1990, i svensk utgivning Urtidsparken), som blev en stor filmsuccé i regi av Steven Spielberg och fick tre uppföljare, Döden från rymden (The Andromeda strain, 1969), Farkosten (Sphere, 1987) och Blodröd sol (Rising sun, 1991).

Tråkigt. 63nm_862715_0.gif

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Aight, tre nya böcker har dumpit ner i min brevlåda (nästan iallafall - paketen var för stora, så jag var tvungen att gå till Ica och hämta dem)! på senaste tiden.

Gomorra

gomorra-04012008_1061206_0.jpg

Hört mycket gott om den, och Malou Sivers tipsade om den i hennes bokklubb. Bara en sån sak! Nej, men den verkar intressant - ett levande berättat reportage inifrån den italienska Camorramaffian av Robert Saviano. Baserad på verkliga händelser, och boken håller på att lyckats med det hela det italienska rättssystemet har misslyckats med under alla dessa år - att tillintetgöra Camorran. Pennan är mäktigare än svärdet. Filmatiseringen av boken har dessusom sverigepremiär nu på Filmfestivalen om ~en vecka.

Vems Islam

Islam har alltid fascinerat mig, ända sedan jag skrev en stor religionsuppsats om den i gymnasiet. Och jag vill få en mer saklig bild av religionen än den tvspelscensur, slöjtvång och jihad som dagens medieklimat för till rampljuset.

ActionScript 3.0 Animation - Making Things Move

Min Amazonbok jag nämnde för några veckor sedan, den kom idag. Ett av mina projekt för nästa år är att lära mig ActionScript, det skulle verkligen göra mig mer självständig i mitt Flashskapande.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Var inne på bokhandeln idag, såg Brisingr (nya Eragon boken) och blev O_O

Mucho fin bok, tog den och gick till kassan och ställde mig i kön och började bläddra igenom boken, så var den på engelska! >_> Inte för att engelska direkt är nått problem, men dom andra jag har är på svenska så.. Får bli att vänta till December innan man får bokfan, gaaaaaaaaaaah >_>

Jag har precis läst ut den.

Riktigt bra, helt klart i klass med dom två första. ;)

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Är otroligt faschinerad av Agatha Christies historier om Miss Marple och framförallt; Hercule Poirot.

Håller därför på att läsa Hercule Poirots Jul, en väldigt spännande bok.

Efter ett liv av Stephen King-böcker, märker man en viss enkelhet i hennes skrivande jämfört med, inget dåligt med det, King's enorma beskrivande av personer och ting.

Läser den inte genom skolan, vilket jag sedan ett par år tillbaka endast har gjort, utan har det som en liten fritidsaktivitet.

Och för att inte somna med TV'n på. Bättre då med en uppslagen bok över huvudet. ;)

Redigerad av Ma__Cipriani
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...