Frågar ni om hjälp?

[Frusciante]

Vet inte om den ska ligga i loungen eller här, men Umb får väl flytta om han vill.

Jag är sjukt dålig på att fråga om hjälp. Både i skolan eller i vardagssituationer som t.ex när man inte hittar nåt på ICA. På ICA letar jag hellre runt länge istället för att fråga. På Claes Ohlsson för nån vecka sen irra jag runt i nästan tjugo minuter innan jag hitta min vara, utan att fråga efter hjälp.

I skolan kan jag inte minnas senaste gången jag frivilligt begärde hjälp. Om läraren går runt och frågar alla hur det går blir det oftast ett "jorå, går bra". Även om det inte alltid gör det. Bara i extrema fall i ämnen jag gillar (samhällsorienterade) som jag frågar. I t.ex matte hoppar jag hellre över problemet jag inte kan lösa än frågar efter hjälp, och på högstadiet när man hade syslöjd slutade jag jobba när jag körde fast.

Varför beter jag mig så? Är nån annan likadan?

[Sniper]

Jag brukar ofta fråga om hjälp, särskilt i butiker. Brukar knappt leta alls.

Med skolsaker försöker jag dock tills jag verkligen inte kan eller inser att jag är helt ute på fel spår innan jag ber om hjälp.

Om du aldrig vågar fråga om saker; är det kanske så att du känner dig sämre än alla andra om du frågar om hjälp när alla andra verkar kunna det?

I mitt fall lever jag mer efter devisen "Det finns inga dumma frågor".

Redigerad 7 juli, 2011 av Sniper

[P-C]

I arbetslivet börjar jag med att fråga om varenda liten detalj och memorerar så det inte skapar irritationsmoment senare. I butiker där jag inte har någon koll alls, typ i en järnhandel eller liknande så frågar jag gärna, oftast kan personalen verkligen sina grejer så det är kul att få lite förslag och rekommendationer och sådär. I skolan kan jag inte minnas att jag frågade särskilt mycket.

Redigerad 7 juli, 2011 av P-C

[Boomer]

Är nån annan likadan?

Jag fungerar på ett ungefärligt likadant sätt.

[kobbe]

Frågade väldigt lite för flera år sedan men tyckte det var lite störigt så jag började lite smått att träna upp förmågan att fråga. Nu tvekar jag inte ens om det är något jag behöver hjälp med (Menar inte att jag frågar eftersom det är lättare utan eftersom jag behöver hjälp)

[Renard]

Man ska inte vara rädd för att fråga. Hellre sväljer jag den så kallade stoltheten än att totalt fucka upp något.

[SilentViper]

Är nästan likadan att jag kan gå runt i en butik tills jag hittar men ibland tar jag tag i kragen och letar upp närmaste personal och ber om hjälp. I skolan om jag har kört fast i matte eller nåt annat ämne så frågar jag bara direkt.

[Maimstream]

inb4 kebab citerar hjärnkontoret

Jag frågar men inte ofta. Det är kul att få hjälp när man behöver den!

[Gof]

På Claes Ohlsson för nån vecka sen irra jag runt i nästan tjugo minuter innan jag hitta min vara, utan att fråga efter hjälp.

Pfft, alla män hittar på Clas Ohlson. Det ligger i våra gener.

[Vice.]

Innan var jag så, nu är det tvärtom.

Jag frågar så mycket så ibland tror folk säkert jag är förståndshandikappad.

Har mindre än inget tålamod alls, vill hitta direkt, och saker skall funka direkt. Ser jag inte det direkt frågar jag.

[VaXXoR]

jag är en person som letar så länge tills jag inte orkar mer, sen frågar jag. Jobbar i mat butik nu, och det är lite jobbigt med personer som frågar om allt. speciellt lätta saker som t.ex mjölk och mejeri produkter eller bröd. När det står klart och tydligt.

[felshoe]

Jag frågar så fort jag känner att jag inte orkar springa runt i en butik hur länge som helst. Någonstans räcker det, liksom.

[Umberto]

Det beror ju på sammanhanget men i allmänhet frågar jag mycket sällan om hjälp, inbiten individualist som jag är. Bra karl reder sig själv! Jag finner det en aning irriterande när jag går i någon butik, t.ex. en klädbutik, och biträdet kommer och frågar om hon kan hjälpa till när man står och kollar på varorna. Mmm, du kan börja med att dra åt helvete.

[Curly]

Är väl inget jävla fruntimmer.

Nej, men... I affärer och liknande irrar jag runt i oändligheten och har flera gånger gått hem utan det jag söker, oerhört töntigt, men så är det. På nya jobb är jag mer benägen att fråga, även om jag oftast själv söker svar först om det är möjligt. I mina studier har det alltid varit så att jag söker svar själv innan jag frågar, har hittills klarat mig bra på det - brukar finna svaren själv. Har faktiskt ganska ofta tänkt på att jag i princip aldrig frågar någon något t.ex. online (kompisar på msgr, i TROMS etc.), jag använder gamla hederliga Google och eget funderande till det mesta. Ingen som får känna sig betydelsefull och duktig pga. mig, hihi.