Läxhjälptråden!

[gta_player]

0,2x=0,22

x=1,1

edit: du räknar ju bara ut en sida, inte en höjd och en bredd.

Jag som läste fel i ditt tidigare inlägg. Tack för hjälpen

[Mathias]

Jag ska på torsdag ha muntlig redovisning av min bok. Det är meningen att man ska stå där uppe i 10 (minst 8) minuter, men klarar jag 5-6 är jag mer än nöjd. Problemet är att jag lätt blir närvös, speciellt när jag ska stå där helt ensam och alla lyssnar på mig.

Med nervositeten kommer att jag pratar väldigt snabbt, vilket gör att det även blir otydligt och tiden går snabbare vilket gör att jag blir mer närvös eftersom jag vill dra ut på tiden.

Är det någon som har bra tips för hur man klarar att hålla lugnet på en redovisning?

Gärna även tips på vad man kan ha med i en redovisning av en bok för att få till det där lilla extra.

Gärna tips på en bra avslutning t.ex.

[Tackleberry]

Är det någon som har bra tips för hur man klarar att hålla lugnet på en redovisning?

Tänk på att ta pauser i redovisning. Ingen bryr sig om du stannar upp och inte säger något ett tag, tvärtom, de blir bara lättare för åhörarna att ta in informationen. Dessutom hinner du då tänka längre och behöver inte känna dig stressad. Det är mitt tips, ta längre pauser.

[eXotic]

Tänk på att ta pauser i redovisning. Ingen bryr sig om du stannar upp och inte säger något ett tag, tvärtom, de blir bara lättare för åhörarna att ta in informationen. Dessutom hinner du då tänka längre och behöver inte känna dig stressad. Det är mitt tips, ta längre pauser.

Precis, men tänk inte på att ta för lång paus, för då tror alla att man har tappat bort sig. Så att ta en lång paus och titta ner i papprena (Om man nu får ha några) är inte bra, utan titta ut över folket när du håller din inte allt för korta, men inte allt för långa paus. Hoho, lätt va?

Edit, stå inte nära något som är lätt att luta sig emot heller, det är lätt hänt att man i nervositeten lutar sig mot något för ergonomins skull, men det ser åt helvete ut.

Även om det inte ha rnågot med tid att göra så är det ett fint tips av mig. Som säkert varenda jävel redan känner till.

Redigerad 15 januari, 2008 av eXotic

[Mathias]

Okej, ska försöka läsa det några gånger själv och träna in pauser.

Fler tips är mycket välkommna, gärna på en bra avslutning som sagt.

[mr_tobbe]

Okej, ska försöka läsa det några gånger själv och träna in pauser.

Fler tips är mycket välkommna, gärna på en bra avslutning som sagt.

Ta en flaskvändning vodka innan så ska du nog se att det går fint.

[The Dude]

Jag ska på torsdag ha muntlig redovisning av min bok. Det är meningen att man ska stå där uppe i 10 (minst 8) minuter, men klarar jag 5-6 är jag mer än nöjd. Problemet är att jag lätt blir närvös, speciellt när jag ska stå där helt ensam och alla lyssnar på mig.

Med nervositeten kommer att jag pratar väldigt snabbt, vilket gör att det även blir otydligt och tiden går snabbare vilket gör att jag blir mer närvös eftersom jag vill dra ut på tiden.

Är det någon som har bra tips för hur man klarar att hålla lugnet på en redovisning?

Gärna även tips på vad man kan ha med i en redovisning av en bok för att få till det där lilla extra.

Gärna tips på en bra avslutning t.ex.

Får du använda overhead och sånt? Gör det i så fall (fast inte för mycket). Men en OH gör både att det hela tar längre tid och att åhörarna drar sina blickar till något annat än dig för en stund. Sen kan du ju peka på den och hålla på, vilket nog gör det lättare och mindre nervöst.

Fler tips: försök ha det så avslappnat som möjligt och ha en kommunikation med publiken. Om nån t.ex. kommenterar nåt för lite dialog med personen i fråga och försök lägga det hela på ett mer avslappnat plan helt enkelt. Om det nu inte är instruktioner för att vara välditgt formellt eller så.

Ännu fler: Inled allting med nåt som inte direkt har med reccensionen att göra, och avsluta med att ta upp detta igen och knyt samman det liksom. Det är ju ett knep. Men gör inte för stor grej av det bara (men se till att det märks var avslutningen är så det inte råder tvivel om när dom ska applodera - det är viktigt)

Redigerad 15 januari, 2008 av The Dude

[eXotic]

Okej, ska försöka läsa det några gånger själv och träna in pauser.

Fler tips är mycket välkommna, gärna på en bra avslutning som sagt.

Jag har hört att inleda med något som beror ämnet lite men ändå inte som man sedan binder ihop och avslutar med ska vara bra. Men det kräver förmodligen kreativitet och mycket tid på planering. Men känner du för något sådant så är det säkert jättebra.

Är du en skämtare och säker på att klassen kommer dra på smilbanden så kan du börja inleda ett frågeskämt som du sedan avslöjar slutet när du recenserat klart boken. "Så för att återgå till frågan...."

ANNARS! Nu jävlar är jag på gång!

Annars kan du skriva upp frågor på tavlan innan du börjar prata, nämn ingenting om frågorna utan babbla bara på (Med pauserna och inte så snabbt) sedan i slutet så avslutar du med att du vill ha svar på frågorna, be klassen räcka upp handen och svara på frågorna.

Jag och min polare gjorde det på en engelskredovisning, fungerade skitbra, alla frågor blev besvarade. Till och med de lite knivigare sifferfrågorna orkade klassen lyssna efter.

Detta kräver ju givetvis att du har en klass som "orkar" vara engagerade och lyssna, gärna sådana som vill visa sig bra för läraren eftersom att en god lyssnare kommer upp högt och fint i lärarens ögon.

[Mathias]

Får du använda overhead och sånt? Gör det i så fall (fast inte för mycket). Men en OH gör både att det hela tar längre tid och att åhörarna drar sina blickar till något annat än dig för en stund. Sen kan du ju peka på den och hålla på, vilket nog gör det lättare och mindre nervöst.

JAg får säkert, men förstår inte riktigt hur man har nytta av den på en redovisning. Då blir jag nog snarare mer nervös om jag måste hålla koll på den, av erfarenhet vet jag även att jag kommer använda den som anledning att kolla bort från klassen. Dvs. det slutar med att jag står som en idiot och kållar på OHn.

@eXotic: Ska försöka jobba på att binda ihop början och slut. Inledningen jag har nu är bara en mening som jag hoppas och tror får de att lyssna till. (dvs. inte den totaldåliga "jag har läst...") Men den är svår att återkomma till i slutet. Ska försöka komma på någon bra "fråga".

Redigerad 15 januari, 2008 av Qouad

[The Dude]

JAg får säkert, men förstår inte riktigt hur man har nytta av den på en redovisning. Då blir jag nog snarare mer nervös om jag måste hålla koll på den, av erfarenhet vet jag även att jag kommer använda den som anledning att kolla bort från klassen. Dvs. det slutar med att jag står som en idiot och kållar på OHn.

@eXotic: Ska försöka jobba på att binda ihop början och slut. Inledningen jag har nu är bara en mening som jag hoppas och tror får de att lyssna till. (dvs. inte den totaldåliga "jag har läst...") Men den är svår att återkomma till i slutet. Ska försöka komma på någon bra "fråga".

Stäng av OH:n när du har pratat färdigt om den. Det tipset fick jag av min lärare eftersom hon menade att ljuset kan bli irriterande för ögonen ifall det är på för länge. Kanske stämmer.

Edit: Om man börjar och avslutar med en fråga tror jag det kan vara oklart när själva redovisningen är över. Ifall du frågar nåt till publiken på slutet, när är ALLT slut sen då? Vad jag säger är att en fråga är jättebra, men du måste säga nåt ytterligare efter frågestunden.

Redigerad 15 januari, 2008 av The Dude

[Mathias]

Stäng av OH:n när du har pratat färdigt om den. Det tipset fick jag av min lärare eftersom hon menade att ljuset kan bli irriterande för ögonen ifall det är på för länge. Kanske stämmer.

Edit: Om man börjar och avslutar med en fråga tror jag det kan vara oklart när själva redovisningen är över. Ifall du frågar nåt till publiken på slutet, när är ALLT slut sen då? Vad jag säger är att en fråga är jättebra, men du måste säga nåt ytterligare efter frågestunden.

Jag menar inte "var det någon som snappade upp hur gammal Pelle var?"

Utan i början säger jag ”Har ni någonsin varit i en situation där ni känt er så *bla bla*?”

*redovisning*

”För att återgå till frågan då, nej antagligen har ni aldrig känt er så *bla bla* men jag tycker den här boken visar på ett bra sätt hur jobbigt det kan vara i sådana situationer.”

[eXotic]

Edit: Om man börjar och avslutar med en fråga tror jag det kan vara oklart när själva redovisningen är över. Ifall du frågar nåt till publiken på slutet, när är ALLT slut sen då? Vad jag säger är att en fråga är jättebra, men du måste säga nåt ytterligare efter frågestunden.

Men om man säger något i stil med: "Avslutningsvis skulle jag vilja förhöra er på frågorna" eller något i den stilen så vet ju alla att det är slut när man är klar.

Givetvis kan man även då efter den sista frågan säga "Bra jobbat! Det var allt jag hade att säga, jag tackar för mig." eller "Fan vad usla ni är, inte en enda fråga rätt... Då skiter jag i det här."

Fattar inte klassen då så är det klassen det är fel på.

Citaten är givetvis inte ordagranna, bara något jag drog fram lite snabbt.

Edit: Qouad, det där lät inte så illa.

Redigerad 15 januari, 2008 av eXotic

[mr_tobbe]

Jag skulle i varje fall inte komma ihåg huvudfrågan, och sedan känns det väldigt krystat. Big no-no från min sida.

[Tweak]

Jag menar inte "var det någon som snappade upp hur gammal Pelle var?"

Utan i början säger jag "Har ni någonsin varit i en situation där ni känt er så *bla bla*?"

*redovisning*

"För att återgå till frågan då, nej antagligen har ni aldrig känt er så *bla bla* men jag tycker den här boken visar på ett bra sätt hur jobbigt det kan vara i sådana situationer."

Det där lät bra. Men det är ju rätt bra om de faktiskt har känt på något liknande sätt, så de kan relatera till det du berättar.

[Mathias]

Jag skulle i varje fall inte komma ihåg huvudfrågan, och sedan känns det väldigt krystat. Big no-no från min sida.

Var ett tips vi fick av våran lärare när vi började läsa böckerna och fick veta att vi skulle ha muntlig redovisning. Någon har redan kört den varianten, och som du såg påminner man lyssnarna om frågan i slutet.

@Tweak: Var bara ett mycket snabbt exempel. Jag ska försöka komma på ett sätt där jag kan ta någon "halvdjup" fråga om en yrkesmördare som en 2:a klass på gymnasiet kan relatera till

[Tux]

Är den här referatet bra skrivet? (finns det olika fel? som exempelvis Stavfel osv?).

En läkares strävan under 1600-talet var oftast inte att rädda människoliv, utan att hjälpa mäktiga personer från smärta och obehag skriver Stig Olsson i Vetenskapens Värld om Solkungen i artikeln ”Hur kunde Solkungen överleva?”, 7/05. Det är verkligen ett mysterium hur Ludvig XIV kunde överleva de groteska behandlingarna som Daquin, kungens livläkare gav honom. Under 1600-talet fanns det en hel del absurda och motbjudande läkekonster som vi idag nästan skulle kunna skratta åt. Daquin som var Ludvig XIV livsläkare hade studerat vid Sorbonne och där hade han lärt sig att kroppens värsta infektionshärd var tänderna. Därför var kungens samtliga tänder tvungna att dras ut fast än de var friska och starka. Stig Olsson menar också att, nu när Daquin hade Ludvid XIV hälsa i hans händer så kunde Daquin göra i princip vad som helst, vilket han gjorde. Han övertygade kungen att hans härskargloria föll med hans hälsa, så Daquin tog en kniptång och drog ut hela garnityret. Men han gjorde det så klumpigt så att kungens under käke sprack. Efter flera år av misshandel och tortyr gjorde kungens kropp uppror. Läkaren hittade en öm svulst i anus som var tvungen att opereras. Professor Felix vid Sorbonne som skulle operera kungen hade övat i flera månader på människor med samma symtom. Operationen lyckades och samma eftermiddag så var kungen tillbaka på tronen med sina nya plikter. För att läsarna ska förstå hur man idag ser på situationen som Ludvig XIV befann sig i så upprepar Stig Olsson sig genom att skriva och även avsluta sin artikeln med att säga att det fortfarande är en gränslös mysterium över hur Ludvig XIV överlevde läkarens behandlingar.

[Tweak]

En läkares strävan under 1600-talet var oftast inte att rädda människoliv, utan att hjälpa mäktiga personer från smärta och obehag skriver Stig Olsson i Vetenskapens Värld om Solkungen i artikeln "Hur kunde Solkungen överleva?", 7/05. Det är verkligen ett mysterium hur Ludvig XIV kunde överleva de groteska behandlingarna som Daquin, kungens livläkare utsatte honom för. Under 1600-talet fanns det en hel del absurda och motbjudande läkekonster som vi idag nästan skulle kunna skratta åt. Daquin som var Ludvig XIV livsläkare hade studerat vid Sorbonne och där hade han lärt sig att kroppens värsta infektionshärd var tänderna. Därför var kungens samtliga tänder tvungna att dras ut fast än de var friska och starka. Stig Olsson menar också att, nu när Daquin hade Ludvid XIV hälsa i hans händer så kunde Daquin göra i princip vad som helst, vilket han gjorde. Han övertygade kungen att hans härskargloria föll med hans hälsa, så Daquin tog en kniptång och drog ut hela garnityret. Men han gjorde det så klumpigt så att kungens under käke sprack. Efter flera år av misshandel och tortyr gjorde kungens kropp uppror. Läkaren hittade en öm svulst i anus som var tvungen att opereras. Professor Felix vid Sorbonne som skulle operera kungen hade övat i flera månader på människor med samma symtom. Operationen lyckades och samma eftermiddag så var kungen tillbaka på tronen med sina nya plikter. För att läsarna ska kunna förstå hur man idag ser på situationen som Ludvig XIV befann sig i så upprepar Stig Olsson sig genom att skriva och även avsluta sin artikeln med att säga att det fortfarande är en gränslös mysterium över hur Ludvig XIV överlevde läkarens behandlingar.

En läkares strävan under 1600-talet var oftast inte att rädda människoliv, utan att hjälpa mäktiga personer från smärta och obehag. Detta skriver Stig Olsson i Vetenskapens Värld i artikeln "Hur kunde Solkungen överleva?" i juli 2005. Det är verkligen ett mysterium hur Ludvig XIV kunde överleva de groteska behandlingarna som Daquin, kungens livläkare, gav honom. Under 1600-talet fanns det en hel del absurda och motbjudande läkekonster som vi idag nästan skulle kunna skratta åt. Daquin som var Ludvig XIV livsläkare hade studerat vid Sorbonne och där hade han lärt sig att kroppens värsta infektionshärd var tänderna. Därför var kungens samtliga tänder tvungna att dras ut fastän att de var friska och starka. Stig Olsson menar också att nu när Daquin hade Ludvid XIV hälsa i hans händer så kunde Daquin göra i princip vad som helst vilket han också gjorde. Han övertygade kungen att hans härskargloria föll med hans hälsa, varpå Daquin tog en kniptång och drog ut hela garnityret. Dock gjorde han det så klumpigt att kungens underkäke sprack. Efter flera år av misshandel och tortyr gjorde kungens kropp uppror. Läkaren hittade en öm svulst i anus som var tvungen att opereras. Professor Felix vid Sorbonne som skulle operera kungen hade övat i flera månader på människor med samma symptom. Operationen lyckades och samma eftermiddag så var kungen tillbaka på tronen med nya plikter. För att läsarna ska förstå hur man idag ser på situationen som Ludvig XIV befann sig i upprepar Stig Olsson att avsluta artikeln med att säga att det fortfarande är ett gränslöst mysterium hur Ludvig XIV överlevde läkarens behandlingar.

----------

Jag ändrade några formuleringar, stavfel, särskrivningar. Framför allt tog jag bort onödiga ord som bara gjorde meningarna blarriga, vilket inte ska finnas i referat, och förkortade på så sätt referatet men behöll samma innehåll.

Redigerad 21 januari, 2008 av Tweak

[Kebab]

En läkares strävan under 1600-talet var oftast inte att rädda människoliv, utan att hjälpa mäktiga personer från smärta och obehag. Detta skriver Stig Olsson i Vetenskapens Värld i artikeln "Hur kunde Solkungen överleva?" i juli 2005. Det är verkligen ett mysterium hur Ludvig XIV kunde överleva de groteska behandlingarna som Daquin, kungens livsläkare, gav honom. Under 1600-talet fanns det en hel del absurda och motbjudande läkekonster som vi idag nästan skulle kunna skratta åt. Daquin som var Ludvig XIV:s livsläkare hade studerat vid Sorbonne och där hade han lärt sig att kroppens värsta infektionshärd var tänderna. Därför var kungens samtliga tänder tvungna att dras ut fastän att de var friska och starka. Stig Olsson menar också att nu när Daquin hade Ludvid XIV:s hälsa i hans händer så kunde Daquin göra i princip vad som helst, vilket han också gjorde. Han övertygade kungen att hans härskargloria föll med hans hälsa, varpå Daquin tog en kniptång och drog ut hela garnityret. Dock gjorde han det så klumpigt att kungens underkäke sprack. Efter flera år av misshandel och tortyr gjorde kungens kropp uppror. Läkaren hittade en öm svulst i anus som var tvungen att opereras. Professor Felix vid Sorbonne som skulle operera kungen hade övat i flera månader på människor med samma symptom. Operationen lyckades och samma eftermiddag så var kungen tillbaka på tronen med nya plikter. För att läsarna ska förstå hur man idag ser på situationen som Ludvig XIV befann sig i upprepar Stig Olsson att avsluta artikeln med att säga att det fortfarande är ett gränslöst mysterium hur Ludvig XIV överlevde läkarens behandlingar.

----------

Jag ändrade några formuleringar, stavfel, särskrivningar. Framför allt tog jag bort onödiga ord som bara gjorde meningarna blarriga, vilket inte ska finnas i referat, och förkortade på så sätt referatet men behöll samma innehåll.

Jag kände mig bara lite tvungen att fixa det där.

För visst heter det väl "Ludvig XVI:s"?

[Tweak]

Jag kände mig bara lite tvungen att fixa det där.

För visst heter det väl "Ludvig XVI:s"?

Jodå. Hade missat sista "så:et", såna är viktiga att ta bort. Det är ett klassiskt misstag! Desto bättre ordförråd, ju färre ord.

Redigerad 21 januari, 2008 av Tweak

[Tux]

Jag ändrade några formuleringar, stavfel, särskrivningar. Framför allt tog jag bort onödiga ord som bara gjorde meningarna blarriga, vilket inte ska finnas i referat, och förkortade på så sätt referatet men behöll samma innehåll.

Jag tackar! Det var precis det jag behövde . Tackar även Kebaben