Spel som ni blivit skrämda av

[ZcruweN]

Hmm skrämd och skrämd.

Det spelet jag har blivit mest skrämd av är nog Silent Hill 2.

Kan faktist erkänna att jag vart lite smått rädd när jag spelade Resident Evil 4 förut.

För er som har spelat det kan jag bara säga Prästarna, ni fattar nog vad jag menar.

[-NightHawk-]

Resident Evil när min brorsa körde, var skitliten!

Redigerad 27 april, 2006 av -NightHawk-

[VaXXoR]

Resident Evil när min brorsa körde, var skitliten!

Ofta, var ju typ igår

[JMC]

Ett spel som skrämt mig är Redneck Rampage, pga åldern när jag spelade det...

Ja det minns man fan Kompisen köpte det och körde det på sin gamla 166. Fan va man tyckte det va coolt Så va man en liten skit me hehe.

[minigun]

När man går ner för stegen, så står hon bakom en och skrattar.

Ja det var läskigt blev så rädd att jag hoppade till och släppte stegen. Pulsen låg nog på 600-700 slag i minuten

[Siana]

Alien VS Predator

Att vara marine är då sannerligen inte kul. Man ser ingenting, hör ljud i mörkret och hela radarn blinkar. Fiffan.

Tyvärr är jag konstig på något sätt. Jag är oerhört känslig för FPS- spel. Skräckfilmer älskar jag, men läskiga FPS- spel går av någon konstig anledning inte. Det går bra om någon sitter brevid mig, eller om spelet är ljust och har högt tempo. Men annars går det inte. Skitpinsamt, kan inte diskutera ett enda spel, i princip, eftersom jag bara spelat början och sedan stängt av. Skratta inte ut mig nu, snälla, men jag hade t o m problem med Halo, när man var i de mörka gångarna. Fast det var ett tag sen, det skulle nog inte vara så svårt nu. Men spel som Doom och FEAR tänker jag aldrig spela.

Redigerad 28 april, 2006 av Siana

[HOWHOW]

Tyvärr är jag konstig på något sätt. Jag är oerhört känslig för FPS- spel. Skräckfilmer älskar jag, men läskiga FPS- spel går av någon konstig anledning inte. Det går bra om någon sitter brevid mig, eller om spelet är ljust och har högt tempo. Men annars går det inte. Skitpinsamt, kan inte diskutera ett enda spel, i princip, eftersom jag bara spelat början och sedan stängt av. Skratta inte ut mig nu, snälla, men jag hade t o m problem med Halo, när man var i de mörka gångarna. Fast det var ett tag sen, det skulle nog inte vara så svårt nu. Men spel som Doom och FEAR tänker jag aldrig spela.

Du är inte ensam iallafall.

Arman, jag blev också rädd för det.

[skribb]

Brukar bli skrämd vid någon punkt i nästan varje spel. Finns alltid nåt litet moment där man går omkring och inte förväntar sig något allt, och vips hoppar något fram. Spelar ingen roll vad, det kan lika gärna vara en kanin, det som gör mig rädd är att man inte förväntar sig något.

[JMC]

Skratta inte ut mig nu, snälla

Ingen skall väl skratta åt någon som är mänskligt. Det är mänskligt och helt naturligt att bli rädd/skrämd.

Alla är vi det åt något. Om man inte är det så kan man ju skratta för då är det något allvarligt fel på personen.

[Siana]

Ingen skall väl skratta åt någon som är mänskligt. Det är mänskligt och helt naturligt att bli rädd/skrämd.

Alla är vi det åt något. Om man inte är det så kan man ju skratta för då är det något allvarligt fel på personen.

Tihi, kanske det. Men det är mer vrickat, att jag gillar skräckfilmer men inte klarar av läskiga spel.

[Runar]

Resident Evil 4 då man precis räddat Ashley och kommer tillbaka till byn på natten ! Oii!

Redigerad 28 april, 2006 av Runar

[Crusader]

Reals of the Haunting skrämde livet av mig och gör det fortfarande. Stämningen är helt otrolig i spelet.

Silent Hill har också en krämande stämning. Speciellt scenen när det plötsligt blir mörkt... den kusligaste stunden jag någonsin varit med om i ett spel. Och att sedan springa omkring i totalt mörker med en ficklampa och höra radion knastra men inte kunna se monsterna. Brrrrr.

Silent Hill 2 gav mig också en hel del rysningar, speciellt scenen när man ser PH på andra sidan ett galler bara stå och titta på en i ett rött ljus. Liksom början när man går mot Silent Hill, innan man möter sitt första monster.

Silent Hill 3 var lite kuslig ibland men inte alls så mycket som de andra. Mest början.

Resident Evil gav mig ångest och med kuslig stämning och gömda monster så skrämde det rätt ordentligt ibland. (Som första mötet med en Hunter) Inte som Silent Hill då, men ändå...

Resident Evil 2 var mitt 2:a skräckspel (Reals of the Haunting mitt första) och skrämde mig riktigt ordentligt med Mr X och stämningen på polisstationen. Visst, det är inte alls lika skrämande längre men det var det då. Händerna genom fönstret fick mig att alltid försöka undvika att gå det hållet.

Resident Evil 3 var mer irriterande (Nemesis) än skrämande men visst var Nemesis kuslig ibörjan. Speciellt inne på polisstationen.

Resident Evil Code: Veronica var det första Next Gen (När DreamCast och då kommande PS2 kallades Next Gen) spelet och den fantastiska grafiken fick skräckuplevelsen att fördubblas. Väldigt kusligt spel med fantastiskt kuslig stämning. Kusligaste var nog början när man mötte ett gäng Zombies och bara hade en kniv.

Resident Evil 4 minns jag faktiskt inte att det skrämde mig någon gång. Hade inte alls den skräckstämning som de andra spelen hade. Var mer actioninriktat än skräck. Om man ska hitta något som var kusligt i spelet så var det nog när man förstagången träffade "Regenerators" och och när man sedan gick och undrade var man skulle träffa nästa medans man hörde dem flåsa.

ObsCure var också väldigt kusligt. Speciellt i början innan man mötte sitt första monster. Tyvärr så sabbar det dåliga stridssystemet en del av det kusliga och gör om det till irritation istället.

Av alla dem så är min top 5 lista på spel som skrämde mig ordentligt första gången(I ordning):

1. Silent Hill

2. Realms of the Haunting

3. Resident Evil

4. Resident Evil 2

5. Resident Evil Code: Veronica

[-NightHawk-]

Ofta, var ju typ igår

Utveckla dina tankar lite mer tack.

[L_Voll]

F.E.A.R, lätt värst när flickan stog vid stegen, som några sa.

När jag var liten hade jag demot till system shock 2. Fan va skraj jag var. Man hade bara en skiftnyckel som vapen mot de missbildade varelserna.

Bild

Redigerad 28 april, 2006 av L_Voll

[VaXXoR]

Utveckla dina tankar lite mer tack.

Ja skojja ju bara

[-NightHawk-]

Ja skojja ju bara 

Puss på dig!

To VaXXoR:

Redigerad 28 april, 2006 av -NightHawk-

[ZcruweN]

Tyvärr är jag konstig på något sätt. Jag är oerhört känslig för FPS- spel. Skräckfilmer älskar jag, men läskiga FPS- spel går av någon konstig anledning inte. Det går bra om någon sitter brevid mig, eller om spelet är ljust och har högt tempo. Men annars går det inte. Skitpinsamt, kan inte diskutera ett enda spel, i princip, eftersom jag bara spelat början och sedan stängt av. Skratta inte ut mig nu, snälla, men jag hade t o m problem med Halo, när man var i de mörka gångarna. Fast det var ett tag sen, det skulle nog inte vara så svårt nu. Men spel som Doom och FEAR tänker jag aldrig spela.

Jag är exakt likadan, fast det var värre förr, vågade fan inte ens spela cs eller nått liknande sånt spel, var så rädd att nån skulle bakom en eller nåt.

Fast nu på senare tid har man vant sig vid sånahär spel, tror det började med att jag spelade Halo och kom till The Flood, känndes äckligt att vara jagade av dom missbildade sakerna.

Sen vart det Time Splitters Future Perfect, det spelet har sina små skräck moment det också. Speciellt året 1994 när man ska springa genom en hemsökt herrgård och det enda vapnet man har i början är ett slagträ.

Lite senare i det spelet möter man några muterade äckliga saker som kan bli osynliga, minns när jag mötte dom, alldeles själv med både människor och mutanter mot en.

Men nu så har allt gått över, tror jag iaf, jag skrattar mest igenom såna spel nu för tiden.

Man vänjer sig efter ett tag, ta något sånt här riktigt fånigt spel så ska du se att det inte är så farligt, sen kan du ta något lite värre.

[Sniper]

Half-Life 2

Doom III

F.E.A.R.

Resident Evil

(Quake 4 var lite kusligt i början, men sen vande man sig)

[Colan K]

Tihi, kanske det. Men det är mer vrickat, att jag gillar skräckfilmer men inte klarar av läskiga spel.

Mer 'känsla' i vissa spel, man är där och så.

Det som händer agerar du på, oftast är man själv och möter onaturliga ting också.

Så inte så konstigt fall man är

[VaXXoR]

Puss på dig!

To VaXXoR:

Mm dom där Gubb-fromade kakorna såg goda ut.

Mmmmmmmmmmmmmm kakor.