Att sälja biljetter dyrt i andra hand

[Kebab]

Har fått se en riktig Facebook-storm idag angående biljetterna till Håkan Hellström-konserten. Det handlar alltså om att folk köper mängder med biljetter som de sedan säljer vidare mycket dyrare. Nu postas det mängder av inlägg av den här karaktären.

 

Självklart förstår jag att man är arg och besviken när man inte får någon biljett. Men jag förstår inte riktigt varför man ska bli klassad som en vidrig person för att man säljer vidare biljetterna till högre pris. Det är ju marknaden själv som bestämmer vad som är ett överpris och vad som inte är det, och ifall det nu finns tillräckligt med människor som är villiga att betala tusen kronor mer per biljett så är det ju tydligen inte ett orimligt pris, för annars skulle ju inte "grisarna" få dem sålda. 

Med tanke på att en konsert är ren lyxkonsumtion så kan jag inte tycka att grejen är så hemsk ändå. Det är ingen som MÅSTE gå på den här konserten. Det är många som VILL och jag förstår ju att det måste kännas för jävligt att plötsligt inte ha råd, men systemet är ju lika för alla. Är det inte rimligare att rikta ilskan mot TIcnet (ja, jag vet att många gör det också) på grund av att biljetterna inte är personliga?

 

Sedan ska jag också nämna att det finns sammanhang där jag tycker att det är dålig stil att ta ut överpriser. På mitt universitet var det för några år sedan ett jävla tryck på andrahandsmarknaden gällande biljetter till de olika studentfesterna och det var inte ovanligt att se annonser med biljetter för dubbla priset. Det har dock blivit bättre efter att de olika arrangörerna gick samman och gjorde tydligt för alla att det är ett dåligt beteende på grund av att arrangemanget i sig inte är tänkt att vara vinstdrivande och att alla som arbetar gör det ideellt. 

[felshoe]

Överlag är det jävligt dålig stil. Att köpa biljetter i syfte att sälja dem vidare för ett mångdubbelt pris är fult. Jag ser dock inga som helst problem i att en människa köper en biljett i hopp om att få gå, men stöter på patrull och är tvungen att sälja biljetten vidare. Jag hade mjölkat så mycket deg jag bara kunde i en sådan situation. Att göra biljetten personlig fungerar inte av det enkla skälet, och det är bra. Man måste ha möjlighet att sälja sin biljett ifall man inte kan gå. 

 

Alltså, man kan inte grunda biljettförsäljningens lagar på moral. Folk kommer alltid att bete sig svinigt.

[dibel]

Svartabörshajar är det fri jakt på. Då, nu och för alltid.

https://kritaen5a.wordpress.com/2010/11/10/ocker/

Redigerad 17 oktober, 2015 av dibel

[xstreem]

Mjo, i mitt tycke är det ganska jävla vidrig beteende att köpa grejer bara för att sälja de vidare för ett dyrare pris, vad det än gäller. Det är att utnyttja systemet för egen vinning på andras bekostnad, och sånt beteende bör inte vara okej i allmänhetens ögon. Du är inte någon mogul eller smarttänkt affärsman. Du är bara en skam för mänskligheten och ett generellt as.

[Arvid]

Andrahandsförsäljning av konsertbiljetter tycker jag är fel eftersom arrangören bestämt ett pris det ska kosta att gå på spelningen samt att konkurrensen om biljetterna ska bygga på "först till kvarn". När folk börjar spekulera i biljetter blir det människors ekonomi som får styra vem som får gå på spelningen och arrangörens egen prissättning sätts ur spel.

Jag har köpt en andrahandsbiljett en gång och den gången var jag tacksam över att möjligheten fanns eftersom konserten jag ville gå på var utsåld sedan länge men egentligen tycker jag inte pengar ska få styra vem som får en biljett. Bästa lösningen är förstås att arrangören släpper tillräckligt med biljetter för att möta efterfrågan så att det inte blir lönsamt att köpa biljetter för att sälja vidare.

[Henkibojj]

Jag köpte en förstahandsbiljett till STHLM Fields när Metallica spelade och eftersom de var de enda jag egentligen tänkt se (och praktiskt taget också de enda jag såg) tyckte jag att 900 spänn var hutlöst dyrt. Men, jag måste ju hitta på något och det var faktiskt bara min andra konsert.

Vid insläppet scannades inte min biljett och de hänvisade mig till ett stånd där man kunde få ett armband för att därefter fritt gå in och ut som man ville utan att stå i biljettköer. Syftet var att föra statistik och biljettinlösen med pappersbiljetten en gång, därefter låta folk vandra fritt in och ut med sitt band. Jag gick till bandståndet och fick ett band mycket löst påsatt på min arm. Faktiskt tror jag inte ens att de ströp det. Min brorsa tipsade om att gå ut och sälja bandet, eftersom biljetten var oscannad.

Sagt och gjort var det så jag gick tillväga. Jag smög mig på folk som såg ut att leta biljetter (polisen var väldigt närvarande, därav försiktigheten) och fick efter en knapp halvtimme napp på någon som var villig att köpa. Jag minns inte hur prisförhandlingen gick till men jag var väldigt generös och envisades inte mer än ett enda kontrabud. Jag tror de försökte med 400, jag sa 500 från start och insisterade på detta. Något sånt. I vilket fall som helst fick jag den såld till ett förmånligt pris som enbart var till för att delfinansiera min egen kostnad. De gick in i fållan med band och jag gick tillbaka till biljettscanningen när jag såg att de bytt ut sin personal. Därefter raka vägen till bandståndet där de rev min biljett och ströp mitt band.

Inte mer än rättvist, tycker jag