Det otäckaste ögonblicket i ditt liv?

[Jacker]

Definitivt när min lillasyster ringde från Kanada och berättade att hon varit i en bilolycka. Hade kanske inte varit så farligt om inte haft gråt i rösten och jag varit helt ensam hemma.

[Renard]

Intressant tråd!

Ett av de läskigaste ögonblicken i mitt liv var när min dvärgschnauzer Tikki nästan blev dödad av en Jack Russel-terrier. Mamma kom hem med Tikki i famnen den kvällen, och hon (Tikki) blödde från ett stort hål i strupen. Fy fan vad jag var rädd att hon skulle dö den kvällen.

Tikki klarade sig, men fick diabetes och stafylokocker på senare dar, så vi vart tvugna att avliva henne tråkigt nog

[Lajnux]

Helt klart när jag trodde att jag skulle förlora min två år yngre lillebror. Vi var och spelade hockey ute på sjön när jag var tolv (han var tio) i full hockeyutrustning och han skulle åka iväg och hämta pucken efter att ha missat målet. Ungefär i samma stund som han fick tag på pucken gav isen efter och han bara försvann. Utan att egentligen tänka åkte jag så fort jag kunde mot hålet och när jag kom fram kunde jag endast skymta hans handske som han krampaktigt höll kvar i kanten med. Kändes som att jag fick oanade krafter när jag skulle försöka dra upp honom ur vaken. Efter många tårar och mycket slit fick jag äntligen upp honom och jag var helt slut i kroppen. Kramade om honom och var bara glad över att han fortfarande var vid liv.

Än idag kan jag rysa när jag tänker på att om han inte fått tag i kanten hade han sjunkit som en sten.

[kobbe]

Helt klart när jag trodde att jag skulle förlora min två år yngre lillebror. Vi var och spelade hockey ute på sjön när jag var tolv (han var tio) i full hockeyutrustning och han skulle åka iväg och hämta pucken efter att ha missat målet. Ungefär i samma stund som han fick tag på pucken gav isen efter och han bara försvann. Utan att egentligen tänka åkte jag så fort jag kunde mot hålet och när jag kom fram kunde jag endast skymta hans handske som han krampaktigt höll kvar i kanten med. Kändes som att jag fick oanade krafter när jag skulle försöka dra upp honom ur vaken. Efter många tårar och mycket slit fick jag äntligen upp honom och jag var helt slut i kroppen. Kramade om honom och var bara glad över att han fortfarande var vid liv.

Än idag kan jag rysa när jag tänker på att om han inte fått tag i kanten hade han sjunkit som en sten.

Kallas adrenalin

Jag har faktiskt inget att berätta om, tror inte att jag varit med om något riktigt hemskt.

[Kebab]

Har berättat om det förr, men en gång var jag en hårsmån ifrån att bli påkörd av en polisbil i sjukt hög fart. Hade klivit av bussen och var dum nog att gå över landsvägen medan bussen fortfarande skymde motsatt körfält. När jag befinner mig mitt på på motsatt körfält ser jag att två polisbilar, utan sirener men med jävligt hög fart, är påväg rakt mot mig. Hade jag inte tagit ett stort jävla kliv framåt hade jag blivit totalmanglad.

Något annat som jag tyckte var jävligt vidrigt var på finlandsfärjan då ett fyllo hade klättrat över staketet vid kranen som lyfter ner livbåtarna. Han stod alltså i mörkret mitt ute på öppet hav helt utan att hålla sig i pissade ut från färjan. Det värsta jag kan tänka mig är att hamna i ett mörkt, äckligt vatten bredvid en stor båtjävel. Jag blev knäsvag och gick in igen för att slippa se skiten.

Jag antar att jag hittills är ganska lyckligt lottad när det gäller otäcka upplevelser.

[makaronmos]

jag och en kompis skjutsade på en boatian i en skog full av vildsvin klockan tio på natten kålsvart. längst in i skogen stanna moppefan och man hörde hur vildsvinens grymtande kom närmre och närmre. tillslut fick min kompis igång moppen och vi drog iväg som fan därifrån vettskrämda. vi lungnade inte ner oss innan vi var i centrum.

en annan gång var jag och cyklade i skogen. en lång backe kom men en väg i slutet. och jag skulle ner för den fick jag för mig på en gammal kärrninghoj utan broms. jag åkte ner allt gick bra tills 0.5 meter kvar till vägen då såg jag en bonnjävel komma i en stor traktor. jag hoppar av cyklen och landar nån meter från cyklen. traktorn kör över cyklen och bara förtsätter som inget har hänt. jag var typ 20cm ifrån av att bli mos av en traktor. kvar av cyklen var bara skrot.

ganska lyckligt lottad för otäcka ögonblick som tur är.

[Tweak]

Haha, jag har två stycken, och båda utspelades inom ett tidsspann på en och en halv timme. Egentligen bara första som kändes som en riktig nära-döden-upplevelse. Senast jag pratade om det här var på fyllan och då började jag nästan grina för panikkänslan kom tillbaka. Akta lång text nu, för övrigt.

Bali, Indonesien. Första veckan, vi hyrde moppar och drog, för att slippa massa trafik, iväg klockan fem på morgonen till en strand på andra sidan ön. Jag har aldrig kört moppe innan, och de här gick i 90. Vilket jag självklart var tvungen att köra i och spela allan. Gick dock bra! Uluwatu, ett grymt surfställe, var vår destination:

Vi surfar inte, utan tänkte bara kolla läget och ta ett dopp. Finns ingen egentlig strand på stället, utan bara en jävla massa surfare ute i vattnet, men vi hittade ner till en slags vik med lite sand i, omringad av höööga klippor, som bergsväggar. Eftersom det regnat hela natten har det forsat ner lera från berget i den skyddade vik vi nu badar i, och någon slänger därför ur sig "men vafan, vi simmar ut utanför viken till det klara vattnet". Givetvis en enormt jävla puckad idé, men jag och två kompisar simmar ut. Översköljs direkt av en jävla monstervåg och spolas flera meter åt sidan. Kollar på varandra och garvar, känner samtidigt att vattnet är väldigt väldigt strömt och vågorna fortsätter komma, och föra oss längre ut från viken, och åt sidan. Konstaterar att det nog är smartast att simma in, och börjar således crawla inåt. Kommer ingenvart, alls.

Panikcrawlar i trettio sekunder men befinner oss fortfarande på samma plats, på väg utåt och åt sidan, vilket innebär att vi kommer lämna viken och bara ha 20 meter höga bergsväggar åt ena hållet och havet åt andra. Vi är nu helt utmattade och vågorna spolar oss upp mot bergsväggen som utgörs av nån slags korall, sylvass är den. Slänger upp armarna för att mildra kollisionen, skär sönder både händer och underarmar, har kvar ärr än idag. Vi har verkligen ingen energi alls och håller krampaktigt fast i klippväggen som bara ger upphov till fler sår och nya vågor kommer hela tiden och dunkar oss in i den. Börjar skrika på hjälp osv men vem ska höra oss? Ser surfare långt långt borta som surfar utan problem, här börjar jag få extrem ångest.

Då kommer en surfare på väg ut från viken till och ser oss, ropar att vi ska följa efter honom vilket vi försöker, och han visar att det finns en bakväg in i viken, om vi liksom låter oss sköljas iväg från den och sen simmar in från andra hållet och klättrar över ett par klippor. Är så sjukt jävla utmattad men lyckas ta mig in i ett hålrum där jag får fast om en sten och håller mig kvar. Problemet är att surfaren tycker ju vi är aslöjliga och drar iväg, medan min vän inte lyckas ta sig in till oss andra två, på grund av vågorna och strömmarna. Ropar som fan att han måste försöka, men han orkar knappt hålla sig vid ytan och försvinner bara bort från oss. Börjar seriöst överlägga med mig själv om jag också ska släppa taget och simma efter honom, vilket förmodligen skulle innebära att vi båda drunknade men vore nästan värt det eftersom jag inte var så sugen på att leva med att ha lämnat en av mina bästa vänner att drunkna. Möter min kompis blick och den har för alltid etsat sig fast i mitt minne, den paniken alltså. DÅ kommer en sjukt stor våg och sköljer honom in rakt på mig, grabbar tar i han stenhårt och klättrar upp på ett korallrev och skär upp hela våra kroppar men vi är åtminstone ur vattnet. Vilar oss där, tar oss sedan in i viken igen och upp på land. Där väntar de två kompisarna som inte hängde med och badade för de tyckte vågorna var för höga, och undrar var fan vi hållt hus. Faller ihop på marken, skrattar hysteriskt och börjar sen gråta.

När vi körde hem på mopparna en timme senare körde jag av vägen, dunkade huvudet i en trottoarkant (hade hjälm), slog upp armbågen som fortfarande "låser sig" ibland och var ett par centimeter från att kastrera mig själv, har ett flera centimeter långt ärr i ljumsken som minne. Soft dag.

[felshoe]

Låter skitäckligt. Verkligen tur att allting gick bra till slut. Så fort jag förstod att din historia hade någonting med vatten att göra fick jag ångest. Är rädd för havet och sjöar som det är, liksom. Hyser enorm respekt för vatten.

[Tweak]

Låter skitäckligt. Verkligen tur att allting gick bra till slut. Så fort jag förstod att din historia hade någonting med vatten att göra fick jag ångest. Är rädd för havet och sjöar som det är, liksom. Hyser enorm respekt för vatten.

Har märkt av det där jag också nu, vi gick och såg Sanctum i 3D när vi var i Kuala Lumpur och tyckte den var sjukt obehaglig (och då inte bara kvalitetsmässigt, heh).

Redigerad 30 december, 2011 av Tweak

[felshoe]

Har märkt av det där jag också nu, vi gick och såg Sanctum i 3D när vi var i Kuala Lumpur och tyckte den var sjukt obehaglig (och då inte bara kvalitetsmässigt, heh).

För min del handlar det nog om en gång när jag var liten och inte hade lärt mig att simma än. Var vid en sjö och hoppade dumt nog i från bryggan där jag trodde att det var grunt nog för mig, men jag sjönk som en sten i vad som kändes som en evighet. Jag kände inte botten och det var kolsvart, verkligen, och jag såg knappt ytan men lyckades till slut ta mig upp utan någon luft kvar i lungorna. Kämpade mig in till land och satt på en filt resten av tiden där. Även om det inte var en nära döden-upplevelse så var det nog ett av de otäckaste ögonblicken i mitt liv och sedan dess vågar jag mig aldrig ut på för djupt vatten. När jag badar i havet är jag alltid rädd för hajar och annat farligt (badar aldrig i svenskt hav), och sjöar är bara allmänt obehagliga. Så mörkt vatten, liksom.

[Jacker]

http://www.neogaf.com/forum/showthread.php?t=457164

Tråden som gav mig idén till att starta denna, några riktigt obehagliga och känsloladdade historier där.

[Renard]

Kom igen nu! Dela med er!

[ZcruweN]

Kan jag få passera att skriva av mig i den här tråden?

[NäästY]

Det otäckaste ögonblocket i mitt liv var nog när jag krockade för första gången. Kanske inte låter så farligt men endå.

Hade ungefär en månad innan köpt min morfars gamla Opel för att han började se så dåligt att han inte kunde köra längre.

Det var ju ingen "pimpomobil" men den var helt okej. En dag så skulle jag och tjejen ut o åka en sväng, varpå bilen inte ville starta av någon anledning. Efter typ en halvtimma får jag igång den, dock går den ruskigt illa, så vi beslutar oss för att ta en tur o varmköra den för att kanske få den att gå bra.

Hursomhelst, efter en kvarts körning, när motorn precis har börjar må prima, så kör det ut en gammal tant i en stor SUV rakt framför mig, jag slänger mig på bromsen men det gör ingen större nytta och krocken är ett faktum. Smällen blir stor, jag kommer fortfarande ihåg ljudet som var öronbedövande högt när plåt och metall skrynklades ihop, och att min panna gjorde ett kort möte med ratten. (Hade ingen airbag)

Jag lyfter sakta huvudet, min syn är till en början lite suddig, men den klarnar ganska snabbt. Det är då jag inser: Jag har krockat! Tittar snabbt åt höger för att kolla hur det gick för tjejen. Lyckligt nog så klarade hon sig oskadd, smällen tog på min sida av bilen. Frågar hur hon mår: Okej... får hon ur sig, chockat. Det är då nästa panikattack kommer.

Ser hur det ryker och luktar brännt från motorn. Börjar fumla efter bältet och lyckas få loss det, och börjar öppna dörren. Märker då till min fasa att den har kilats fast i krocken då karossen har vridit sig! Första tankarna är att jag i h-e inte tänker brinna inne i en bil!! Nu brann det ju aldrig, men min hjärna intalade sig det då. Använder all kraft och adrenalin och pressar upp dörren, fumlar runt till andra sidan och hjälper tjejen ut.

Summan av kardemumman: Jag och tjejen klarade oss, min morfars gamla fina bil vart skrot, medans kärringens SUV fick några bucklor. Hon fick dock indraget körkort för vårdslöshet i trafik så liten glädje fanns det. Men än idag så saktar jag alltid ner i samma korsning som det hände, får alltid kalla kårar längs ryggraden.

[Karatemorfar]

När min polare drar in i ett träd i 150 km/h och jag kommer efter i min bil.

[Kebab]

När min polare drar in i ett träd i 150 km/h och jag kommer efter i min bil.

Ojdå, hur gick det?

[Karatemorfar]

Ojdå, hur gick det?

Klarade sig förvånansvärt bra. Brutet lårben, krossad knäskål, bruten fotled och smalben. Allt på högerbenet.

Ambulanspersonalen som var först på plats trodde inte att han hade klarat sig när de såg bilen. Änglavakt som de så fint kallade det.

[SilentViper]

Har suttit o tänkt på det oteckaste ögonblicket men har inte kommit fram till nåt först nu. Var på väg att korsa en gata så kom en buss i fullfart om det inte var för min kompis som stog bakom mig o sa akta bussen så skulle jag inte vart vid liv nu. Så tackar han oerhört mycket var väl nån meter som skiljdes mellan mig o bussen.

[Frusciante]

Varit väldigt nära att bli påkörd några gånger, men det har aldrig varit "omfg jag kommer dö en lång och plågsam död"-moment riktigt. Den som var närmast var väl när jag nyvaken och dum i huvudet körde rakt ut i vägen för att jag trodde att bilen som kom skulle bromsa innan. Pulsen gick upp och kände som att hjärtat hoppade över ett slag, men bilen tvärnita i sista sekunden, jag tog ut svängen och cyklade bara vidare.

Tror nästan det otäckast istället var när jag precis lärt mig cykla och skulle visa min nyvunna kunskaper för mamma och moster genom att cykla ner för gatan vid mosters trädgård ute på landet, svänga in på en gång i trädgården och cykla fram till dem. Bara det att jag inte märkt att det var en sluttande nerförsbacke jag åkte i så jag fick upp alldeles för hög fart och var på väg rakt in i vassa rosenbuskar, hann hoppa av i sista sekunden innan cykeln plöjde in i buskarna. Då var jag riktigt rädd under själva cykelturen och även direkt efteråt eftersom jag förstört mosters rosor!

[kobbe]

Har endast en gång varit nära att köra på en cyklist med moped. Det var i en rondell med buskar i, kollade redan när jag var långt ifrån rondellen att den var tom men just när jag skulle köra ut (körde väl en 30 km/h) så var där en cykeljävel! Panikbromsade och han stanna en bit ifrån. Cyklisten kollade lite skumt på mig men fortsatte att cykla.

Troligen var cyklisten på andra sidan rondellen bakom något buskage när jag kollade!