Telefonetikett

[aikjonas12]

Hejsan!

Det är oerhört pinsamt att medge detta, men det är väl grunden till mitt problem också.

Har nämligen märkt att jag gärna drar mig för att ringa samtal av olika slag då jag verkligen är hopplöst dålig på vett och etikett i telefon.

Vet inte hur jag ska föra mig helt enkelt. Detta gäller främst om jag ska ringa myndigheter/företag. Ringa vänner är inte det stora problemet.

Det är just att ringa upp som är jobbigt. Då känns det som att det ligger på mig att samtalet blir korrekt och utan pinsamheter.

Hur ska man te sig när man ringer? Den svåra biten är början.

Till exempel om man jag ringa ett företag, låt oss säga att jag vill söka jobb.

Ska jag börja med att presentera mig med namn, och sedan invänta en presentation av den andre parten, för att sedan berätta vad jag vill?

Problematiken här ligger i att personen i andra änden, till en början i alla fall, inte är det minsta intresserad av vad jag heter, och jag själv vet ju vilket företag jag har ringt.

Ska man istället gå rakt på sak? Kanske presentera sig med förnamn och direkt gå på ärendet istället för att invänta ett hej från motsatta parten?

Vad är "rätt" och vad är "fel"? Hur gör ni?

Tack på förhand!

[Gof]

"Tjena, Simon [efternamn om det behövs) här, jo du, jag ________________________" har jag kört på varje gång jag sökt praktikplatser och liknande. Alltid fungerat. Tror att många oroar sig över sådant här, även fast den du pratar med förmodligen inte bryr sig det minsta lilla.

[Mordos]

Jag undviker att ringa till folk utanför familjen/företag så mycket så det står i min psykprofil hos doktorn, lol.

Vad har detta med etikett att göra? Ingenting alls.

Redigerad 31 januari, 2011 av Mordos

[The Dude]

Det naturliga om man söker någon som man aldrig har varit i kontakt med förut tycker jag är att fråga så man har kommit rätt.

-Välkommen till Telefonetikett, det är Mmbuuurje

-Hejsan, jag heter AIKJONAS12 och har lite frågor om blablalblalblalbalblaa, är det du som kan hjälpa mig med det?

---

Jag tyckte också det var jobbigt med telefonsamtal förut men övervann rädslan när jag jobbade på turistbyrån en sommar och det ringde/man fick ringa upp folk flera gånger i timmen.

[P-C]

Tror det är extremt vanligt att vara nervös, speciellt när man ringer för ett jobb. Jag skulle inte påstå att jag är särskilt blyg eller osäker av mig men mitt hjärta bultar alltid som fan när tonerna till ett officiellt samtal går fram. Dock brukar det släppa efter första eller andra meningen.

När det kommer till jobb ska man ju helst alltid nå arbetsgivaren direkt och inte gå via företagets växel. Då brukar det väl låta såhär:

- Hallå, det är Börje.

- Tjena, jag heter P-C P-Csson, jag hörde att ni söker folk/en tekniker/kock/bilmekaniker hos er.

- Jo, det stämmer.. har du någon tidigare erfarenhet?

Sen så får det rulla på därifrån.

När man ska ringa någon myndighet eller ett elbolaget eller så brukar det vara betydligt lättare. Brukar köra med att minnas personens förnamn då det skapar en form av relation vilket gör samtalet mer avslappnat plus att de ibland hjälper till lite extra:

- Telia kundtjänst, Anna här.

- Hej Anna! P-C heter jag och det är såhär, va att mitt internet vägrar att fungera och jag...

[Wu Zi Mu]

Jag sitter i helpdesk och får prata en hel del i telefon.

För min del handlar det bara om att inte tänka för mycket i förväg, då blir man bara nervös.

Ringer jag upp någon så börjar jag oftast med:

- Hejsan, Alex på *FÖRETAG*, jag ringer angående *ärende*.

Tror jag.. Det sitter verkligen i ryggraden så när jag tänker efter så blir jag osäker på vad jag egentligen säger.

Men i stort sett presentera sig, och därefter säga varför man ringer.

Om folk ringer hit så svarar jag (observera att det är företags-support, så dem presenterar även vilket företag dem är från):

- Välkommen till *FÖRETAG*, det är Alex (ungefär)

Vad dem svarar är väldigt varierande, men väldigt vanligt är:

- Sune, Trädgårdsaffärn. Det är så att jag har lite problem med mailen... bla bla bla...

Men annars när jag ringer hemifrån till, låt säga Telia, så kan jag vara nervös.

Vet inte varför egentligen. Men när jag är på jobbet så blir det en självklarhet och då är det hur enkelt som helst.

Ett tips bara, ringer du en växel så ska dem också behandlas som människor.

Presentera dig, och fråga utförligt vem du söker.

Allt för många är så korta mot växeln, vilket kan kännas otrevligt.

Det är ju trots allt kvinnorna i växeln som har makten att koppla dig till rätt person

Redigerad 31 januari, 2011 av Wu Zi Mu

[Vice.]

Försöker ofta prata lite med humor.

Tex:

-Välkommen till *fyll i företagsnamn här* det är Chanette

-Tjena Chanette, det är Victor!

-Eh... hej! Vad kan jag hjälpa dig med?

-Bla bla bla

[Frusciante]

Tror du tänker för mycket aikjonas. Brukar också göra så ibland att jag sitter och tänker igenom hur samtalet kommer gå innan. När man väl ringer upp brukar det komma automatiskt bara.

[RavenE]

Jag jobbar i växel + nummerupplysning, så jag pratar heeela dagarna långa.

På nummerupplysningen så ringer ju folk till oss, så det är ett inspelat talsvar som går igång så fort personen kommer fram.

När det kommer till växeltjänsten så har varje företag en varsin svarsfras, så det kan vara alltifrån "Välkommen till Företaget, Alex", "Hej och välkommen till Företaget du talar med växeln", "Välkommen till Företaget, Godmorgon/godmiddag/godkväll (här kan man göra som en kollega gjorde första dagen, säga alla alternativ i samma samtal), hur kan jag hjälpa dig?" osv.

I växeltjänsten händer det att vi måste ringa till någon på företaget, då brukar jag bara säga "Ja hejsan det var från växeln, jag har en Herr Hultenius som söker dig..." eller säger den infon personen vill veta.

-----------

Ringer jag "privat" så brukar jag vara nervös inför att ringa, oavsett om det är till någon jag känner eller något större företag/myndighet, men som någon skrev här i tråden; det släpper efter några meningar.

Redigerad 31 januari, 2011 av RavenE

[aikjonas12]

Oj, många kloka ord. Framför allt känns det skönt att jag inte är ensam om att tycka det är nervöst och lite jobbigt. Får försöka sluta tänka så mycket helt enkelt.

Lustigt dock att det är så mycket läskigare att prata i telefon, jämfört med att prata face-to-face.

[L_Voll]

Jag hade riktig telefonskräck förr, speciellt när det gällde företag, myndigheter etc. men var tvungen att släppa det när jag gjorde mitt examensjobb i våras. Det är bra att tänka på att personen i andra änden bara är en vanlig människa som en själv.

Nu blev jag lite nervös av att tänka på detta, så jag kanske borde ringa internet-supporten eller nåt för att öva lite.

[ZcruweN]

Jag inleder alltid mitt samtal med "Hej mitt namn är ZcruweN och jag ringer från Gtacity"

Varpå personen i fråga alltid svarar tillbaka med ett "hej"

Därefter fortsätter jag med tjänsten eller frågan jag vill få fram.

[aikjonas12]

Skapade tråden med anledning av att jag hittade ett jobb jag vill söka, men där det krävs att man ringer. För övrigt ett jobb som växeltelefonist, hehe.

Kände att det var droppen när ett ev. jobb uteblir pga min rädsla för att använda telefonen.

Tänker ringa imorgon, och över huvud taget försöka ringa mer. Till vänner, myndigheter och företag. Måste bli av med denna "fobi" innan jag på allvar måste ut på arbetsmarknaden. Kommer bli en ännu ondare cirkel annars, är jag rädd för.

Redigerad 1 februari, 2011 av aikjonas12

[Wu Zi Mu]

Skapade tråden med anledning av att jag hittade ett jobb jag vill söka, men där det krävs att man ringer. För övrigt ett jobb som växeltelefonist, hehe.

Kände att det var droppen när ett ev. jobb uteblir pga min rädsla för att använda telefonen.

Tänker ringa imorgon, och över huvud taget försöka ringa mer. Till vänner, myndigheter och företag. Måste bli av med denna "fobi" innan jag på allvar måste ut på arbetsmarknaden. Kommer bli en ännu ondare cirkel annars, är jag rädd för.

Dude, jag lovar dig, telefonskräcken är som bortblåst när du väl börjat.

När jag skulle ta mitt första samtal i helpdesk så var jag ganska nervös!

Men det släppte väldigt snabbt och sen kändes det hur bra som helst.

Så numera är det faktiskt ganska roligt. Det märks att de som ringer också är nervösa,

så man hör när det släpper för dem, och då blir dem lättade och glada,

och då kan man sitta och babbla 20 minuter om helt andra saker.

Så länge man är positiv och har attityden "det ordnar vi!" så är folk froma som lamm.

Redigerad 1 februari, 2011 av Wu Zi Mu