Jag kände lite samma sak. Jag kunde visualisera en tidig sommar och vad jag har kvar på min attgöralista både i hemmet och i livet om ett halvår. Om ett år? Då hade man lika gärna kunnat fråga vad jag gör 2038. Det är för långt fram för att jag ska ha en uppfattning, och därför för långt för att det ens ska gå att se fram emot det, och därför för långt för att ens vara roligt längre.
Ska december försvinna till det här? September hade jag kunnat föreställa mig. Oktober, absolut. Skitmånad precis som november. Men december är både långt bort och den enda månad mellan augusti och april som man faktiskt orkar göra något i livet. Och så kommer VI och stör. Nä, jag tycker inte att det är roligt längre.