Krigstråden

[Jacker]

Satans vänsterpack! In med stridsvagnarna och meja ner patrasket a'la Himmelska Fridens Torg!

That'll teach 'em!

Till på köpet så kan vi först gå med i NATO, och tillsammans med våra allierade nedkämpa lede vänster-fi. Förnedrande för dem - porrigt för oss!

[Bubbli]

Fattar inte det hemska med att NATO är här.

Kanske inte världens mest givande post men skitsamma liksom.

[Jacker]

Förr i tiden skulle svenska trupper kunna kämpa även om trupperna skulle bli utan förnödenheter i flera veckor. Idag berättar befälen med stolthet att "den här plutonen kan klara sig utan förnödenheter i tre dagar".

De flesta plutoner använder idag sjukvårdstält

http://www.armen.mil.se/ao01/images/local/sjv_camp.jpg

, som kräver stora plana ytor för att sättas upp, och som alltså inte kan sättas upp i djupt inne i en skog. de är dessutom svåra att kamouflera. För övrigt kan de endast värmas med hjälp av dieselaggregat. För att få upp tältet krävs att man pumpar upp "Pelarna", detta tar lång tid och kräver speciell eldriven utrustning. Dessutom väger dessa tält närmre 300 kg, alltså är de otroligt otympliga. Soldaterna utbildas endast till att använda dieselkraftverk och ellampor. Det man under övningar idag gör är dessutom att man smäller upp stora läger. Läger som inte borde vara alltför svåra att se från luften.

Detta att jämföra med Förläggningstält 20

http://hos.sandnet.se/gransland/bilder/hamptjarn/talt.jpg

De är små, kan använda dieselkamin såväl som vedkamin (varav den sistnämnda är överlägset bäst). Dessa tält går att sätta upp på ca 10 minuter om man har bråttom, även om det brukar ta närmre en timme att sedan kammouflera det ordentligt, gräva värn och dräneringar, bygga verktygsställ och fixa platser att sköta sina behov på. De är små, man kan få dem att smälta in i skogen så att t om fienden som står 50 meter bort kan missa dom. Dessutom kan man slänga på camouflagenät som, förutom att få dem att smälta in, dessutom gör dem osynliga på värmekikare.

Kan rabbla alla former av fordon som försvaret skrotat, och sedan de som de tillsatt under socialdemokraternas vanvård av försvaret:

Lansen

http://www.airtoaircombat.com/images/lansen_lg.jpg[/img

Draken (500 i bruk)

http://www.warbirdalley.com/images/Draaken-Taxi.jpg[/img

Viggen (250 i bruk)

http://www.flygmuseum.com/flygplanen/viggen.jpg[/img

Strv 103 (290 i bruk)

http://www.pansarmuseet.se/103B-3.jpg[/img

Strv 104 Centurion (240 i bruk)

http://student.educ.umu.se/~brnstn02/sda05v03/bilder/strv101.jpg[/img

Infanterikanonvagn 91 "Järven" (210 i bruk)

http://student.educ.umu.se/~brnstn02/sda05v03/bilder/ikv91.jpg[/img

Dessa har ersatts med:

Jas 39 Gripen (200 beställda, 170 levererade, men planer finns på en minskning till 90, eller kanske t om 50 plan)

http://www.aeroflight.co.uk/types/sweden/saab/jas_39/gripen-g34-70.jpg[/img

Stridsfordon 90-familjen (200 i tjänst, många körs sönder i utlandstjänst, vilket får siffran att konstant falla, inga fler beställningar verkar vara planerade)

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ea/Swedish_CV9040.JPG/800px-Swedish_CV9040.JPG[/img

Strv 122 (280 beställda)

http://www.soldf.com/images/s_strv122.jpg[/img

Kort och gott kan kan sägas att det bara är att välja:

Nato eller upprustning.

Fast ungefär alla dem där vagnarna avskaffades för att dem var både omoderna och utslitna. Centurion är ju för fan från andra världskriget. Strv 103 var väl finessfull när den införskaffades, men tydligen levde den inte upp till alla förväntningar (Läs detta), plus att den inte har en chans mot moderna stridsvagnar (t.ex. kan den inte skjuta under gång, nåt som stridsvagnar numera är beroende av). Ikv 91 är numera ersatt av modernare Strf 90120, som dessutom har en högtryckskanon (Ikv 91 hade bara en lågtryckskanon). Strf 90 har väl änsålänge bara användts utomlands i Liberia, och då bara i några få exemplar? Tabben man gjorde då var att ta med sig den allara senaste, dyraste versionen av vagnen som sedan inte kunde återtas med hem p.g.a. smittoskäl. Lansen och Draken har varit omderna ett bra tag, och även om vi moderniserat dem hade de idag var mycket utslitna. Viggen kunde fått flyga i några år till, faktiskt.

Helt rätt att vi bör välja mellan att rusta upp försvaret (och tänka om inom det) eller gå med i NATO. Men även om vi väljer det första vore det fullkommligt idiotiskt att återgå till det gamla invasionsförsvaret och materialet vi använde då. Det var ju liksom helt anpassat för ett ev. krig med "Stormakt Röd". Och om nu Ivan blir farlig igen är det fortfarande nytt försvar som behövs. Som sagt, att återgå till det gamla invasionsförsvaret vore att kasta pengarna i sjön.

Redigerad 12 maj, 2007 av Jacker

[darkjak]

Räknat i mannskap har det bantats ned med 95% sedan 1990, vad jag har hört iaf...

Utlandsuppdrag är det väl inget större fel på? Såhär i fredstid kommer försvaret till bra användning plus att det ger bra erfarenhet, och kan anses som träning.

Nordic Battlegroup övar

darkjak, skulle vara kul att få höra lite mer om din tid i lumpen. När muckar du, om du inte redan gjort det? Några historier och upplevelser?

Inget fel på utlandsuppdrag. Felet är att de värnpliktiga nästan ENDAST utbildas för utlandstjänst, även om det bara är ett fåtal som kommer göra det. Lumpen är ju till för att ha så många människor som vet vad de gör då vi blir invaderade som möjligt. Då kriget kommer så kanske man inte minns att AK5:an använder 5.56*40mm kulor. Däremot minns de förhoppningsvis hur man brukar och vårdar vapnet, och vad man ska göra vid eldavbrott. Kanske de inte minns vad tecknet för igelkottsförsvar betyder, men någon i plutonen kanske kommer ihåg, och på nolltid sitter det där igen. Ungefär som matte i skolan. Idag minns jag inte vad jag lärde mig under Matte E. Men börjar jag på en arbetsplats där jag kommer behöva det så tar det en månad, sen kommer allt tillbaka.

Alla tjänster i lumen skall huvudsakligen vara avsedda för nationellt försvar, och ska sedan kunna appliceras i utlandstjänst. Idag är det inte så. Min tjänst som jag fått är olyckligtvis helt anpassad för utlandstjänst.

Jag muckar, precis som alla värnpliktiga i hela landet, den 21:a Juni.

Det finns gott om historier att berätta.

I älvdalen vaknade jag exempelvis en natt och ville pissa. Jag orkade inte ta på mig allt, så jag slängde på mig kängorna, utan strumpor, byxorna, den tunna tröjan, och på grund av regeln att man måste ha huvudbonad på sig slängde jag på mig baskern. Därefter gick jag ut i -16 graders snöoväder, med ett kallt stålvapen hängandes över bröst och mage, och pissade.

Under fältvaneveckan spöregnade det så mycket att befälen på fullt allvar tyckte synd om oss. Då jag och min stridsparskamrat skulle gräva värn regnade det så mycket att värnet konstant var fyllt till kanten med vatten. Hur mycket vi än eldade var det fortfarande kallt och blött i tältet. Vi var smutsiga hela tiden. Efter tre dagar kom solen fram, och nästan hela plutonen började klaga på att det kliade. Först misstänkte man sig att det var loppor som vi fått av våra liggunderlag, eftersom att de legat på ett lager där ett befäls hund brukar springa runt. Efter att ett befäl plockat med en av oss konstaterades det att hela plutonen på ca två dagar utvecklat exakt samma form av eksem. Denna åkomma är sedermera känd som "fältskabb".

Under fältvaneveckan fick vi även vänja oss vid regel att man ALDRIG går mer än 1,25 meter bort från sitt vapen. Det blev otroligt många kollektiva utskällningar, men en gång var det bara för mycket. En lumpare säger till en annan "Kom ihåg att inte lämna vapnet för fan", och då svarar en annan "Skit samma, det finns ju inga befäl här". Plötsligt hörs ett vrål över hela förläggningen "UPPSTÄLLNING". Alla rusar dit rösten kom ifrån. Ett befäl hade suttit i en bil och chillat bara tio meter bort från de två värnpliktiga. Alla fick en kollektiv utskällning, och vi fick ordern att gå in i våra tält, och sedan på hans kommando besätta eldställningar så snabbt som möjligt. Jag går in i tältet, och inväntar kommandot och springer. Då jag kommit till värnet är det samling direkt. Befälet tycker vi är för långsamma, så vi får göra om. Andra gången bryr jag mig inte om att ta stigen, utan jag tar kortaste vägen. Den går över en slänt. Jag hoppar ner och förväntar mig att jag ska kunna glida på skosulorna. Jag glider ett par decimeter, men snavar på en rot. Jag faller handlöst genom luften, en meter framåt, kanske en halvmeter framåt. Mitt vapen landar en meter framför mig. Jag tar tag i vapnet och springer de sista tio metrarna till värnet, och hoppar ner. Samling igen. "Jag är för djävla förbannad på er för att fortsätta muppa runt med er. Gör inte om det igen. Utgå". Dagen efter har jag jätteont i en av mina tår. Ett par dagar senare ska vi riva förläggningen, och börja gå mot en destination på kartan. Det visar sig snart att vi ska till ett flertal mål på kartan och konkurrera mot andra plutoner i att utföra olika uppgifter. Det är ca 5 km mellan varje uppgift. Första stationen är prickskytte. Jag får ett av de bättre betygen. Nästa är att plocka isär och sätta ihop vapnet med förbundna ögon. Jag är näst snabbast i plutonen. Nästa är att sätta upp ett tält. När vår grupp nästan är klara faller tälttalriken ur, och vi förlorar. Slut för dagen. Vi ska bygga en bivack och sova i den. Sedan kommer en uppgift i avståndsbedömning. Sen kommer löpning. Man ska springa en kilometer så snabbt som möjligt. Mitt befäl ser att jag mår risigt, så jag slipper. Sedan kommer vi till en plats där vi får vila i drygt en timme. Majoren utannonserar att det är jaktstart, och att vi ska springa 4km som finalgren. Denna sträcka ska vi springa med full stridsutrustning och packning. Loppet börjar med att vi ska springa upp för en backe med en lutning på typ 60 grader. Till en början går vi, men sen kommer vinnarandan, och hela gruppen bestämmer sig för att springa. Jag vill inte förstöra för gruppen så jag springer med. Vår grupp kommer in på en fjärdeplats. Senare på kvällen säger befälen hur bra vi var, och sedan vänder han sig direkt mot mig. "Jag är stolt över att vi har soldater som fortsätter kämpa trots att man ser smärta sprida sig över deras ansikte för varje steg de tar, jag behöver inte nämna några namn för att ni ska veta vem jag syftar på, Darkjak". Då jag går till sjukvårdaren visar det sig senare att jag gått drygt två och en halv mil med fraktur i tån.

Sen kan jag berätta om fälttestet:

Det var December, och snön hade just fallit.

Vi vaknar kl 06:00 som vanligt, och äter, gör ordning, sköter morgonhygienen osv. Vi ska ut och fortsätta vår skyddsvaktsutbildning. Vi åker ut med buss. På förmiddagen skjuter vi pek, på eftermiddage, övar vi post. Sedan vid 16-tiden åker vi tillbaka till kassern. Löjtnanten kommer oroad till bussen och talar med kapten, som kör... Löjtnanten frågar "Sitter ni bekvämt". "Ja, löjtnant" svarar hela plutonen. Han svarar lite med glimten i ögat: "Bra, då får ni sitta kvar en stund till". Han går av bussen, och kapten kör iväg igen. Han kör i ett tiotal minuter, och vi frågar lite försiktigt vad det är frågan om.

"Det är en gammal gubbe som gått vilse i skogen". Efter ett tag kommer vi fram till mitt ute i ingenstans. Vi får order om att ta våra packningar och forma igelkottsförsvar. Efter ett tag ska vi samlas. Befälen utropar "Lämna in alla icke militära ägodelar. Fuskar ni får vi reda på det, och då får ni det ännu jobbigare". Vi får sedan ut brytstavar, alltså självlysande stavar som tänds när man bryter dom. Dessa ska vi knyta fast i framförvarande persons hjälm. Med en minuts mellanrum går varje grupp iväg på ett led. Tätkarlen har karta. Vi väljer Meyer som är scout som kartläsare. Det hela börjar lovande: vi går ut från den lilla grusparkeringen åt höger, och löjtnanten harklar sig och frågar "Är du säker på att det är rätt väg".

Meyer kollar på kartan "Oj, jag höll den visst upp och ner". Vi vänder om och börjar gå, med dessa 40 kg vardera på ryggen. Vi frågar Meyer vart vi ska. En mil säger han. Det blir snart mörkt. Trots att det är fem minusgrader tar vi av oss våra mössor och handskar. Jag var den ende som inte hade satt på sig långkalsonger, och jag svettades. Efter mycket kämp ser vi baklysena och konturerna av befälsvolvon. Vi är glada, vi känner att vi är nära. Volvon kör iväg. Efter tre kilometer kommer vi fram på riktigt. Vi ska in i skogen i igelkottsförsvar. Trötta slänger vi ner ryggsäckarna på marken och lägger oss på dem. Snart får vi en ny karta. En mil till. Men vi ser att slutdestinationen är kassern. Vi bestämmer oss för att gå snabbt, så att vi hinner gå på McDonalds innan de stänger. Efter någon kilometer inser vi att det blir lättare sagt än gjort. En i gänget, Biffen är snusberoende, och fick ju inte ta med sig sitt snus. Han får grov abstinens, i den milda grad att han är svår att få kontakt med och ranglar fram längs vägen som ett fyllo. Benjamen, som lämnat nästan hela sin packning hemma erbjuder sig att ta hela Biffens ryggsäck på magen. Vi marscherar mot vårat mål. Allt oftare tar vi pauser, då alla har ont någonstans. Själv är jag inte trött, och har inte ont i benen eller ryggen heller. Nej, det är axlarna som håller på att ta död på mig. Vi börjar närma oss Skövde. Vi går runt cementa. Snart utbrister ett mindre bråk då det visar sig att Meyer lett oss på fel sida cementa-komplexet, vilket har kostat oss ca 3 km. Vi når fram till P4, och ska återigen sätta oss i igelkottsförsvar. Jag kollar på klockan. Midnatt. Mc Donalds har stängt. Vi har inte käkat sedan 12:00 och är hungriga. Jag märker att mina strumpor är dyblöta, och byter till mitt sista par. Där borta sitter befälen i sina uppvärmda bilar, och käkar Ahlgrens bilar och sköljer ned med Coca Cola. De häller ut kolan och utropar samling. De ska kolla vilken matriel vi har med oss. Jag verkar vara den enda som har allt med mig. Befälen beräknar hur mycker carje grupp saknar. Löjtnanten blir ursinnig, och Fänriken kommer fram till vår grupp och dänger ner tre stycken 15 kg tunga stridsvagnsminor vid våra fötter. Därefter dänger han ut olika många minor vid varje grupp. Dessa ska vi ha med oss till nästa destination. Vi får ut nya kartor. En mil till. Vi börjar gå. Benjamen och två till i gruppen har med sig varsin mina. Efter ett par kilometer ser vi befälsbilen. Den vänder om och kör mot oss. Vi ser en bil till nere i diket. Fänriken ropar att vi ska backa hundra meter och stoppa alla andra grupper. Alla sätter sig ute på den frusna marken intill vägen och väntar... och väntar och väntar. Löjtnanten säger att en bil kört ner för en slänt, och att föraren var påverkad och verkade ha haft med sig en kniv. Vi tror att allt är fejk så vi sätter oss och sover. Efter en trekvart kommer en polisbil. De ska utreda saken. Föraren har lämnat bilen. Efter ytterligare en halvtimme ser vi någon springa mot oss från motorvägen. Befälen stoppar honom och han ber om hjälp att få ut hans bil ur diket. Löjtnanten säger att det inte går att ordna. Den fulle föraren pekar på den femtio man starka plutonen och anser att vi KAN lyfta ut bilen ur diket. Polisen kommer tillbaka och omhändertar honom. Vi börjar gå igen, ut mot skogen. Det är mörkt, men månen lyser upp vägen för oss. Frågan "hur långt är det kvar" når Meyers öron allt oftare, och hans uppskattningar blir alltmer oprecisa. Frustrationen från fleras holl växte på grund av Meyers dåliga uppskattningar, och han i sin tur blir bara grinigare och grinigare för var gång han får frågan. Snart når vi ett samhälle, och vi känner igen oss. Vi hade gått här under fältvaneveckan. Vi går fram till en byggnad med en gammal trupptransportlastbil utanför. Vi får tillstånd att vila. Klockan är fyra på morgonen Vi inväntar de andra grupperna, då vi gått förbi alla. Dock bestämmer befälen att vi ska åka iväg med den lilla lastbilen i stigande ordning. Otur, då vi är fjärde grupp. Lastbilen åker iväg med första grupp. Halvtimmen senare är den tillbaka. Hela gruppen sätter sig på packningarna och lutar sina ryggar mot varandra... och somnar i det läget. Klockan sex är det vår tur. Tjugo över sex är vi på kassern. Vi får order att vårda vapnen. Vi får en timme på oss. Jag tar av mig kängorna och strumporna. Då jag ska ta på mig strumporna igen upptäcker jag att de är så kalla och blöta att jag endast sätter på mig kängorna, som inte är alltför torra de heller. Halv åtta står vi utanför kassern, befälen ger order om att de som plockat med sig termos ska fylla dessa med varmt vatten. Vi har två minuter på oss. Snabbt springer jag upp och fyller min termos, och slänger därefter på mig all packning igen. Vi får alla en varsin frystorkad frukost, som ska blandas med varmvatten. "Ni har inte ätit på länge nu, så ät lungt så ni inte spyr. Ni har tjugo minuter på er, det ni inte äter upp nu beslagtar vi". Sedan får vi ut en ny karta. TVÅ MIL. Vi slänger i oss maten, för vi är hungriga som varulvar. Jag äter min "Solgrynsgröt" med den medföljande Oboydrycken och marmeladen i, den medföljande chokladen och dricker den medföljande energidrycken. Snart kommer kommandot redo för avfärd. Vi slänger på oss packningarna. Om trettio sekunder skall samtliga vara redo för att gå. Sen kommer plötsligt kommandot uppställning.

"Grattis, ni har nu klarat av soldatprovet. Ni har under natten gått cirka 3,5 mil med 40kg packning på ryggarna" säger de. Vi står på linje, och kapten kommer fram till var och en av oss och ger oss soldatprovsmärket. De förklarar att soldatprovet innebär att man ska vara kroppsligt aktiv i minst sex timmar, och att vi har haft bland de svåraste soldatproven på garnisonen. De förklarar att de genom att skrika på oss, ge oss minor och äta inför oss skulle avgöra vilka som inte är dugliga till soldater. De som är dugliga soldater blir ilskna och får energi av något sådant. De som inte duger blir bara knäckta. Under soldatprovet avgjorde de att vissa var odugliga. En soldat blev dock så ilsken att befälen nästan blev rädda för honom. Senare sa en av löjtnanterna att han kände att om denna person hade haft skarp ammunitionen hade han skjutit alla befäl på fläcken. Han skickades hem relativt omgående. Vi fick resten av dagen ledig. Jag lunkade upp för trappan, över kasserngården och fram till mitt logement, glad att jag inte längre led av min fraktur.

@Jacker

Strv 103 var finessfull på flera vis. Den kunder fortfarande vara effektiv.

Lansen kan jag hålla med om att den var föråldrad, men Draken var fortfarande väldigt bra, den ansågs kapabel att utgöra ett stort hot mot en majoritet av alla världens plan. Analytiker tycker att både den och Viggen borde ha varit i tjänst minst tio år mer än de var.

Det jag syftade på med de andra stridsfordonen var kvantiteten. Kolla, liksom.

Detsamma med flygplanen. Visst, man behöver inte ha nästan 1000 plan som under kalla kriget, men jag skulle i alla fall säga 400...

Redigerad 13 maj, 2007 av darkjak

[Jacker]

*TREVLIG LÄSNING*

@Jacker

Strv 103 var finessfull på flera vis. Den kunder fortfarande vara effektiv.

Lansen kan jag hålla med om att den var föråldrad, men Draken var fortfarande väldigt bra, den ansågs kapabel att utgöra ett stort hot mot en majoritet av alla världens plan. Analytiker tycker att både den och Viggen borde ha varit i tjänst minst tio år mer än de var.

Det jag syftade på med de andra stridsfordonen var kvantiteten. Kolla, liksom.

Detsamma med flygplanen. Visst, man behöver inte ha nästan 1000 plan som under kalla kriget, men jag skulle i alla fall säga 400...

Fina berättelser där, blir sugen på att göra lumpen nu. Kommer du känna saknad eller lättnad när du muckar?

- - -

Strv 103 kan inte på något vis stå upp emot Leopard 2 (Strv 122). Har den inte fi framför sig är den bokstavligen buttfucked. Det som gör stridsvagnar så effektiva är just mobilitet och eldkraft, och rent mobilt var 103 underlägsen. Samma princip med Draken - bättre att satsa på nya och moderna grejer.

Förstår nu vad du menade med "utlandshetsen". Att bara utbildas för utlandsuppdrag låter faktiskt ganska idiotiskt.

Redigerad 13 maj, 2007 av Jacker

[darkjak]

Fina berättelser där, blir sugen på att göra lumpen nu. Kommer du känna saknad eller lättnad när du muckar?

- - -

Strv 103 kan inte på något vis stå upp emot Leopard 2 (Strv 122). Har den inte fi framför sig är den bokstavligen buttfucked. Det som gör stridsvagnar så effektiva är just mobilitet och eldkraft, och rent mobilt var 103 underlägsen. Samma princip med Draken - bättre att satsa på nya och moderna grejer.

Tja, jag har börjat fundera allvarligt på att gå med i hemvärnet... Dock anser jag att min tjänst och pluton är totalt värdelös. Pliktverket blåste mig totalt. Först skulle jag vara eldledningssignalist, mitt andrahandsval var ju lastbilsförare, och tredje hundpatrullsbefäl. Som eldledningssignalist hade jag fått lära mig använda avancerad målangivelseutrustning, använda de flesta av försvarets sambandsmedel, kört någon form av terrängfordon, och lära mig mycket strid, i och med att jag skulle vara VÄLDIGT nära fronten. Månaden innan jag skulle rycka in fick jag beskedet att de inte ska ha några eldledare i Skövde längre, och att jag därför ska bli sambandsman istället. Det följde med ett papper, och det stog ungefär detsamma, motorutbildning, terrängbilskörning, mycket teknik... Då jag ryckte in duggade besvikelserna tätt. Först fick man reda på att man inte kommer köra ens en Volvo valp, utan att det vi kör är blåa VW transporter:

Eller som vi kallar dem: Stridspickis. Sedan visade det sig att halva plutonen ska bli sergeanter när de muckar. Själv blir man en av de 15 som blir menig. Denna information undanhölls från mig. Jag frågade två veckor efter inryck vad för grad jag skulle få, och då "visste" befälen inte. Ett befäl utlovade oss sambandsmän KSP-utbildning, något som inte skedde. De tillfällen det var tänkt att vi skulle ha KSP-utbildning hade vi istället vecka efter vecka inventering. Vi har haft mycket mindre strid än förväntat, den så kallade motorutbildningen innebar att vi skulle lära oss kontrollera ifall bilen fungerar enkellt sagt. Sist men inte minst har vi knappast någon specialistkunskap på sambandsmedel. Vi har lärt oss använda Mobitex (en 20kg tung resväska som kan skicka SMS, som tar tio minuter att montera, krånglar något otroligt och som vår pluton numera är ensam om att använda, då Mobitexen är närmre 25 år gammal), Fax, Telefon, samt Radio 1952 (fast vi får inte använda den som en riktig radio, nej, vi måste koppla den till datorn och skicka textmeddelanden). Allt utom sistnämnda kan även samtliga andra på plutonen. Vi får inte MC-kort, eller en imponerande kragspegel. Att jag sedan visat mig vara en bra ledare i strid spelar ingen roll, jag är menig och det ska jag förbli... På grund av att sambandsmän i det gamla systemet tydligen gjorde lumpen på tre månader.

Men som sagt, det VERKLIGEN militära kommer man sakna.

Lumpen är knappast ett år kastat i sjön.

Mina polare har varit i Australien, där de plockat bananer, stekt på stränder och sett konstiga djur och enorma öknar. Själv har jag gjort min plikt mot mitt land, lärt känna min kropp och mitt psyke bättre, träffat nya människor, upplevt alla möjliga sorters roliga saker, verkligen levt nära inpå naturen, och gjort det ultimata mandomsprovet. Det bästa av allt är att jag har tjänat pengar på baletten, till skillnad från polarna. Efter lumpen har man minnen, och förhoppningsvis även vänner för livet.

Och nej, den har svårt att klara en Leopard. Det som var det finurliga med 103 var ju att man kunde gräva ner den nästan helt, och därmed göra den svårsynlig.

Och nu när vi väl har skrotat de gamla grejerna ska vi såklart inte göra nyproduktione eller nåt sånt. Det jag menar är att försvaret bör ha ersättare till varje enhet de skrotar.

Typ på varje skrotad Draken eller Lansen går en Gripen A, och på varje Centurion går en Strv 122 osv.

Här har det varit så att åttiotalets närmre 1000 flygplan har ersatts med vad som kan bli ynkliga 50 plan...

[Jacker]

Tja, jag har börjat fundera allvarligt på att gå med i hemvärnet... Dock anser jag att min tjänst och pluton är totalt värdelös. Pliktverket blåste mig totalt. Först skulle jag vara eldledningssignalist, mitt andrahandsval var ju lastbilsförare, och tredje hundpatrullsbefäl. Som eldledningssignalist hade jag fått lära mig använda avancerad målangivelseutrustning, använda de flesta av försvarets sambandsmedel, kört någon form av terrängfordon, och lära mig mycket strid, i och med att jag skulle vara VÄLDIGT nära fronten. Månaden innan jag skulle rycka in fick jag beskedet att de inte ska ha några eldledare i Skövde längre, och att jag därför ska bli sambandsman istället. Det följde med ett papper, och det stog ungefär detsamma, motorutbildning, terrängbilskörning, mycket teknik... Då jag ryckte in duggade besvikelserna tätt. Först fick man reda på att man inte kommer köra ens en Volvo valp, utan att det vi kör är blåa VW transporter:

Eller som vi kallar dem: Stridspickis. Sedan visade det sig att halva plutonen ska bli sergeanter när de muckar. Själv blir man en av de 15 som blir menig. Denna information undanhölls från mig. Jag frågade två veckor efter inryck vad för grad jag skulle få, och då "visste" befälen inte. Ett befäl utlovade oss sambandsmän KSP-utbildning, något som inte skedde. De tillfällen det var tänkt att vi skulle ha KSP-utbildning hade vi istället vecka efter vecka inventering. Vi har haft mycket mindre strid än förväntat, den så kallade motorutbildningen innebar att vi skulle lära oss kontrollera ifall bilen fungerar enkellt sagt. Sist men inte minst har vi knappast någon specialistkunskap på sambandsmedel. Vi har lärt oss använda Mobitex (en 20kg tung resväska som kan skicka SMS, som tar tio minuter att montera, krånglar något otroligt och som vår pluton numera är ensam om att använda, då Mobitexen är närmre 25 år gammal), Fax, Telefon, samt Radio 1952 (fast vi får inte använda den som en riktig radio, nej, vi måste koppla den till datorn och skicka textmeddelanden). Allt utom sistnämnda kan även samtliga andra på plutonen. Vi får inte MC-kort, eller en imponerande kragspegel. Att jag sedan visat mig vara en bra ledare i strid spelar ingen roll, jag är menig och det ska jag förbli... På grund av att sambandsmän i det gamla systemet tydligen gjorde lumpen på tre månader.

Men som sagt, det VERKLIGEN militära kommer man sakna.

Lumpen är knappast ett år kastat i sjön.

Mina polare har varit i Australien, där de plockat bananer, stekt på stränder och sett konstiga djur och enorma öknar. Själv har jag gjort min plikt mot mitt land, lärt känna min kropp och mitt psyke bättre, träffat nya människor, upplevt alla möjliga sorters roliga saker, verkligen levt nära inpå naturen, och gjort det ultimata mandomsprovet. Det bästa av allt är att jag har tjänat pengar på baletten, till skillnad från polarna. Efter lumpen har man minnen, och förhoppningsvis även vänner för livet.

Och nej, den har svårt att klara en Leopard. Det som var det finurliga med 103 var ju att man kunde gräva ner den nästan helt, och därmed göra den svårsynlig.

Och nu när vi väl har skrotat de gamla grejerna ska vi såklart inte göra nyproduktione eller nåt sånt. Det jag menar är att försvaret bör ha ersättare till varje enhet de skrotar.

Typ på varje skrotad Draken eller Lansen går en Gripen A, och på varje Centurion går en Strv 122 osv.

Här har det varit så att åttiotalets närmre 1000 flygplan har ersatts med vad som kan bli ynkliga 50 plan...

Låter inte alltför kul att bli blåst sådär, även om det inte är helt åt skogen. Om jag får göra lumpen (bör börja träna inför mönstringen isf ) skulle jag helst vilja få tjänst på nån form av vapensystem, typ Rb 70 (luftvärn) eller Rb 56 (pansarvärn). Annars skulle jag gärna vilja utbildas till vagnchef på antingen Strf 90 eller Strv 122, men jag är för lång (jag är 199 cm).

Skulle inte bli förkrossad om jag inte fick göra lumpen, men helklart besviken. Aldrig i livet att jag skulle orka börja på universitet/högskola direkt efter gymnasiet. Om det inte blir lumpen tar jag det nog lugnt i nåt år och försöker skaffa nåt tillfälligt jobb, så man inte blir helt slö.

- - -

Ja, fördelarna med 103:an var precis att den hade låg profil och kunde gräva ned sig. Det är dock en ytterst defensiv taktik och man blir helt beroende av att ha fienden framför sig och vara osedd. Resultatet är mindre flexiblitet och stridsvagnstaktiker bygger oftast på dess rörlighet - även i försvar.

[skribb]

Själv har jag gjort min plikt mot mitt land, lärt känna min kropp och mitt psyke bättre, träffat nya människor, upplevt alla möjliga sorters roliga saker, verkligen levt nära inpå naturen, och gjort det ultimata mandomsprovet.

Jag blir fan illamående... såna som du bör dö ut snarligen!

Redigerad 13 maj, 2007 av skribb

[eliizar]

Själv har jag gjort min plikt mot mitt land, lärt känna min kropp och mitt psyke bättre, träffat nya människor, upplevt alla möjliga sorters roliga saker, verkligen levt nära inpå naturen, och gjort det ultimata mandomsprovet.

Kom inte och säg att du har gjort det "ultimata mandomsprovet" då spyr jag på dig. Fråga! Hur definieras den ultimata mannen? En personen som gjort Lumpen? Haha, Gosse du lever på stenåldern. Och vad menar du med

att "jag gjort min plikt mot mitt land"? visst, om vi hamnar i krig så står du i främsta ledet med en automatkarbin

i händerna och skriker "Jag har gjort det ultimata mandomsprovet! Ingen tar mig!" ... om vi hamnar i krig.

Att göra sin plikt i mot sitt land är enligt mig att jobba som snickare, byggarbetare, barnskötare, lärare, busschaufför, polis, sjukvårdare mm! sådana personer som bygger upp samhället, Inte någon som tycker det är coolt för att han/hon snart är klar med lumpen.

Gå och lägg dig.

Redigerad 14 maj, 2007 av eliizar

[Jacker]

PK- kommentarerna duggar tätt...

eliizar: Kan man objektivt säga vad den "ultimata mannen" är då? Darkjak kanske syftar på saker som fysisk styrka och mentalitet spelar stor roll i lumpen. Killar tränar på gym för att få mer muskler, som förmodligen är för att bli snyggare och manligare, och därmed bli en riktigt gobit för damerna. Lever de också på stenåldern? Du behöver inte tycka som honom, ingen behöver. Precis som med mycket annat kan det disskuteras. Sen är det väl _lite_ skillnad på att göra lumpen och delta som stridande part i ett krig? Tänk på att det finns folk som jobbar som soldater, många av dem är ute på utlandsuppdrag på oroliga platser i världen för att bidra till landets säkerhet så andra, utan kriminellas påverkan, kan bygga upp en demokrati med utbildning och sjukvård. Gör inte dem en plikt mot sitt land bara för att de bär uniform? Det är ju trots allt ett jobb precis som dem du nämner?

Not: Jag håller inte med darkjak om att lumpen är ett mandomsprov eller en plikt mot sitt land. Men jag bildar inte heller missförstånd och dubbelmoral.

[eliizar]

PK- kommentarerna duggar tätt...

eliizar: Kan man objektivt säga vad den "ultimata mannen" är då? Darkjak kanske syftar på saker som fysisk styrka och mentalitet spelar stor roll i lumpen. Killar tränar på gym för att få mer muskler, som förmodligen är för att bli snyggare och manligare, och därmed bli en riktigt gobit för damerna. Lever de också på stenåldern? Du behöver inte tycka som honom, ingen behöver. Precis som med mycket annat kan det disskuteras. Sen är det väl _lite_ skillnad på att göra lumpen och delta som stridande part i ett krig? Tänk på att det finns folk som jobbar som soldater, många av dem är ute på utlandsuppdrag på oroliga platser i världen för att bidra till landets säkerhet så andra, utan kriminellas påverkan, kan bygga upp en demokrati med utbildning och sjukvård. Gör inte dem en plikt mot sitt land bara för att de bär uniform? Det är ju trots allt ett jobb precis som dem du nämner?

Not: Jag håller inte med darkjak om att lumpen är ett mandomsprov eller en plikt mot sitt land. Men jag bildar inte heller missförstånd och dubbelmoral.

PK eller inte, det jag menar är att bara för att man har gjort lumpen så "har man gjort det ultimata mandomsprovet" = Nej. Visst att man bidrar med något (mer eller mindre) när man blir FN soldat

och drar till ett land och försöka bygga upp det på såvis, det har jag inget emot, men du gör ju inte

mycket för _Sverige_. Det diskuteras om vad som är den "ultimata mannen" , och det är ju väldigt

subjektivt, men seriöst det existerar ingen sådan.

[P-C]

Att ni orkar..

[eliizar]

Det är det jag inte gör, har sagt mitt. Pallar inte att ordbajsa mot Jacker igen som förra sommaren,

det var drygt och det blev dålig stämning haha.

[Jacker]

PK eller inte, det jag menar är att bara för att man har gjort lumpen så "har man gjort det ultimata mandomsprovet" = Nej. Visst att man bidrar med något (mer eller mindre) när man blir FN soldat

och drar till ett land och försöka bygga upp det på såvis, det har jag inget emot, men du gör ju inte

mycket för _Sverige_. Det diskuteras om vad som är den "ultimata mannen" , och det är ju väldigt

subjektivt, men seriöst det existerar ingen sådan.

Där sa du det själv - det är subjektivt. Du behöver inte tycka det finns en "ultimat man", medans vissa kanske tycker det.

Att ni orkar..

Mycket man orkar, och mycket man inte orkar man borde orka.

Det är det jag inte gör, har sagt mitt. Pallar inte att ordbajsa mot Jacker igen som förra sommaren,

det var drygt och det blev dålig stämning haha.

[darkjak]

Kom inte och säg att du har gjort det "ultimata mandomsprovet" då spyr jag på dig. Fråga! Hur definieras den ultimata mannen? En personen som gjort Lumpen? Haha, Gosse du lever på stenåldern. Och vad menar du med

att "jag gjort min plikt mot mitt land"? visst, om vi hamnar i krig så står du i främsta ledet med en automatkarbin

i händerna och skriker "Jag har gjort det ultimata mandomsprovet! Ingen tar mig!" ... om vi hamnar i krig.

Att göra sin plikt i mot sitt land är enligt mig att jobba som snickare, byggarbetare, barnskötare, lärare, busschaufför, polis, sjukvårdare mm! sådana personer som bygger upp samhället, Inte någon som tycker det är coolt för att han/hon snart är klar med lumpen.

Gå och lägg dig.

Att man gjort det ultimata mandomsprovet innebär inte att man är den ultimata mannen. Däremot ställer lumpen krav på kroppen såväl som psyket. Många hoppar av för att de inte klarar det mentalt. Det är för många och jobbiga uppgifter, han orkar inte med att jobba med främmande människor, och kanske inte stressen. Kanske ger man upp alldeless för lätt. Att man klarat lumpen är därför så att säga ett bra bevis på att man är äkta man.

Och återigen Elizaar. Blir det krig så är det DU som står i främsta ledet. Jag har en bestämd post på en logistikpluton, alltså kommer jag sköta pappersarbete långt från fronten, den stridsutbildning jag fått är endast till för att försvara plutonen ifall FI skulle anfalla direkt mot oss (och då kommer vi ändå få backup av skyttesoldater/vaktsoldater/infanteri). Däremot så kommer ni som inte gjort lumpen få den sämsta utrustningen, och dö först.

Och det finns flera sorters plikt. Den grundläggande är ju såklart att arbeta, så att man inte parasiterar på resten av samhället. En annan grundläggande plikt är dock att man ska göra vad man kan för att landet ska finnas kvar även efter ett krig.

[Jacker]

Soldaterna som förra året var med i eldstriden i Boka, Afghanistan fick medalj för några dagar sen. I striden omkom en eftersökt gängledare och flera andra kriminella, som först skjutit på patrullen som svenskarna ingick i. Det var detta som Gustav Fridolin och Kalla Fakta försökte få se ut som planerat anfall för att eliminera gängledaren, till på köpet slängde de in en liten hypotes om att det var "hämnd" för de SSG- soldater som omkom i slutet på 2005.

http://www.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=37794

In your face, Fridolin!

[darkjak]

Soldaterna som förra året var med i eldstriden i Boka, Afghanistan fick medalj för några dagar sen. I striden omkom en eftersökt gängledare och flera andra kriminella, som först skjutit på patrullen som svenskarna ingick i. Det var detta som Gustav Fridolin och Kalla Fakta försökte få se ut som planerat anfall för att eliminera gängledaren, till på köpet slängde de in en liten hypotes om att det var "hämnd" för de SSG- soldater som omkom i slutet på 2005.

http://www.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=37794

In your face, Fridolin!

Det var ju trevligt...

Dock fördjävligt hur media den sista tiden verkligen är ute efter att demonisera försvaret och försvarsindustrierna. Har varit snack om mutor både hit och dit.

[Jacker]

Det var ju trevligt...

Dock fördjävligt hur media den sista tiden verkligen är ute efter att demonisera försvaret och försvarsindustrierna. Har varit snack om mutor både hit och dit.

Har du muckat nu? Då får du allt ta och berätta lite om lumpen nu, hur det var, osv.

[HK_47]

Jag håller med dig Darjak. Det är lite av ett mandomsprov och många lär sig ta hand om sig själva, att bli vuxen helt enkelt. På det sättet är det väldigt bra. Men snacket om plikten och försvara sitt land där lever du verkligen på stenåldern. De länder som går efter det här tankesättet är de som hammnar i konflikter

Sen så kan jag säga att Lumpen är visst inte ett år kastat i sjön men för oss som inte behöver detta mandomsprov kan man göra så mycket mer av ett år i sin bästa ålder. Mina polare gjorde lumpen där de slet på heltid i ett år med uselt betalt. De lärde sig klara sig i en skog, använda vapen och annan militär kunskap som de med största sannolikhet aldrig någonsin kommer ha nån användning av och som inte heller slår speciellt högt som merit när de söker jobb.

Själv åkte jag till Australien ett år (blev även några andra länder i sydost asien) och upplevde nya kulturer, träffade enormt många människor från hela världen, fick vänner för livet, utvecklades enormt socialt, lärde mig väldigt mycket och fick en allmänt bredare världssyn. Fick dessutom en arbetslivserfarenhet som gjorde det extremt enkelt att få jobb här hemma nu. 20 år gammal nu har jag egen lägenhet och bil, vilket inte spelar nån roll egentligen, viktiga är att jag har ett jobb som jag trivs med. Medans polarna som gjorde lumpen går på meningslösa jobb utan krav på tidigare erfarenheter, typ äldrevården, mcdonalds etc

[Jacker]

Jag håller med dig Darjak. Det är lite av ett mandomsprov och många lär sig ta hand om sig själva, att bli vuxen helt enkelt. På det sättet är det väldigt bra. Men snacket om plikten och försvara sitt land där lever du verkligen på stenåldern. De länder som går efter det här tankesättet är de som hammnar i konflikter

Sen så kan jag säga att Lumpen är visst inte ett år kastat i sjön men för oss som inte behöver detta mandomsprov kan man göra så mycket mer av ett år i sin bästa ålder. Mina polare gjorde lumpen där de slet på heltid i ett år med uselt betalt. De lärde sig klara sig i en skog, använda vapen och annan militär kunskap som de med största sannolikhet aldrig någonsin kommer ha nån användning av och som inte heller slår speciellt högt som merit när de söker jobb.

Själv åkte jag till Australien ett år (blev även några andra länder i sydost asien) och upplevde nya kulturer, träffade enormt många människor från hela världen, fick vänner för livet, utvecklades enormt socialt, lärde mig väldigt mycket och fick en allmänt bredare världssyn. Fick dessutom en arbetslivserfarenhet som gjorde det extremt enkelt att få jobb här hemma nu. 20 år gammal nu har jag egen lägenhet och bil, vilket inte spelar nån roll egentligen, viktiga är att jag har ett jobb som jag trivs med. Medans polarna som gjorde lumpen går på meningslösa jobb utan krav på tidigare erfarenheter, typ äldrevården, mcdonalds etc

Ingen har sagt att lumpen är inte direktväg till en korridor med dörrar till en massa toppjobb. Alla jag känner som gjort lumpen säger att de erfarenheter som senare är en fördel i arbetslivet är ökad förmåga att arbeta i grupp, lära sig ta order och göra som man blir tillsagd, det blir lättare att jobba med folk man egentligen inte tycker om. Detta är någar exempel, och jag har hört fler. Men det beror som sagt på vad man jobbar med.

Andra kanske gör lumpen bara för själva grejen. Vissa ser det nog som ett sorts äventyr.

Redigerad 2 juli, 2007 av Jacker