Information om spelet tack!

[Jazz]

Jag spelade GTA I och GTA II tillsammans med en kompis när jag var runt tio, denna kompis blev senare i livet gravt psykiskt sjuk men jag tror inte att det var på grund av spelandet även om det säkerligen inte bidrog till ett friskare sinne. Jag har för mig att jag var runt tolv när mamma följde med mig och köpte GTA III, jag minns att hon gjorde det motvilligt då hon hört i stort sett det som Mamman hört men det är ju inte så svårt att tjata sig till något i den åldern. Jag tror att hennes tydliga motvillighet i alla fall gav några signaler om varför det var viktigt att spela med självdistans. Uppenbarligen gick det ju bra, jag har aldrig upplevt att min relativt tidiga interaktion med GTA på något sätt har skadat min personlighetsutveckling (vilket förstås är svårt att reflektera över), tvärtom, idag är jag helt i linje med det okka skriver samtidigt som jag älskar Rockstars satiriska ådra.

Jag skulle dock aldrig introducera någon yngre än typ tolv eller så för GTA-serien, det finns mycket bättre spel att spela fram tills den yngre tonåren och dessutom är det ojuste mot barnet av helt andra skäl än det moraliska: För att verkligen kunna uppleva GTA måste en kunna förstå något så komplext som en samhällsmodell, gameplayen är en grej men det är ju miljön en verkligen spelar för!

Vice.: visst, inte studier tyder på ökad våldsamhet bland barn som spelar våldsamma tv-spel. Men precis som med allt annat i samhället så är ens konsumeringsvanor och omgivning extremt normerande.

Om vi bortser från våldet, så finns det andra anledningar till varför vuxet material kan ha skadlig effekt i händerna på barn. Du nämnde svordomar, och påstod att det är dubbelmoral att svära som förälder men inte låta barn ta del av annat material med vuxet språk. Själv kommer jag från en familj där ingen svär, vilket har inneburit att jag aldrig svär - men som för en majoritet barn hör de sina föräldrar svära på en ganska regelbunden basis. Skillnaden mellan föräldrars svordomar och svordomar i exempelvis GTA eller i en frän film är att föräldrarna svär i egenskap av vuxna. Ett spel som GTA bygger på stereotyper och är extremt onyanserade i sin framställning av våld, sex, relationer och liv, vilket ett barn inte uppfattar - det enda de uppfattar är att det är någonting spännande och intressant. När du sitter och svär framför TVn är du fortfarande en småbarnspappa och är i auktoritär position inför ditt barn - ett spel eller en film eller en reklam besitter inte den närheten.

Med tanke på vilken nivå du vanligtvis ligger på i argumentation och förståelse inför abstraktare tankegånger, ska jag försöka uttrycka mig lite enklare.

Ett spel som GTA reproducerar en förkastlig samhällsbild och överdriver dess innehåll. Det gestaltar (och behandlar) sexism och våld på ett sexistiskt och våldsamt sätt. Barn och ungdomar under en viss ålder (förslagsvis 18) besitter inte rätt förståelse för att behandla det innehållet på ett aktivt och produktivt sätt. Effekten blir inte att de går ut och skjuter eller våldtar någon. Effekten blir istället att barnet reproducerar samma innehåll i sin verklighet. Fattar du hur jag menar?

Det är just såhär som vårt mediesamhälle fungerar. Spel är inte ett undantag. Normativa porträtt genomsyrar reklam, film och samhällelig dialog och skapar ideal som människor automatiskt tar för sanning: en kvinna bör vara rakad under armarna och vara smal men kurvig, män bör vara beskyddande och aktiva (i skillnad till kvinnor som bör vara passiva). På exakt samma sätt är vuxet innehåll i spel en RIKTIGT dålig idé att visa för sina barn.

Under mina högstadieår lyssnade jag på rätt nedrig musik. Gangsterrap som till stor del handlade om att våldta och mörda. Än i dag är jag glad över att min pappa förklarade för mig på vilket sätt jag bör ha distans till innehållet. Jag var tonåring och kunde begripa - jag var fascinerad, men jag begrep. En sjuåring kan inte begripa - bara fascineras - och således bidra till reproduktionen av en nedrig människosyn.

edit.

Mamman: jag håller helt med! Det är du som sätter ramarna! Väldigt bra att du tar ditt ansvar, jag hoppas att fler föräldrar gör detsamma!

Bra skrivit, hade plussat men har tyvärr uppnått maxkvoten. Vad tycker du egentligen om GTA V, i egenskap av en vuxen människa som kan spela med distans? Kan du fortfarande njuta av ett bra gameplay trots att så pass många normativa aspekt är förkastliga?

Också fantastiskt att vi blivit ett forum i vilket småbarnsföräldrar diskuterar GTA i relation till uppfostran. Årets tråd!

Verkligen, det var längesedan en GTA-tråd engagerade så pass många sajtare... dessutom är den insiktsfull, vilket inte är allt för vanligt.

[Vice.]

Du får gärna utveckla din åsikt, om du nu väljer att stå fast vid den.

I och för sig så betvivlar jag att du aktivt erbjuder och förklarar en granskning av den kultur barnet tar del av. Barnet är trots allt tre (3) år.

Vad exakt är det du vill att jag utvecklar? Hur vårt spelande ser ut? Vi spelade precis så det kan jag göra om du vill...

erbjuder och förklarar en granskning?

-Av mitt sons spelande? Till vem? Har inget att dölja, folk får gärna granska mig.

Eller du menar en förklaring till min son när vi spelar. Jodå, jag förklarar varför han inte får göra si eller så.

Redigerad 13 maj, 2014 av Vice.

[okka]

Bra skrivit, hade plussat men har tyvärr uppnått maxkvoten. Vad tycker du egentligen om GTA V, i egenskap av en vuxen människa som kan spela med distans? Kan du fortfarande njuta av ett bra gameplay trots att så pass många normativa aspekt är förkastliga?

Tack!

Alltså, jag spelar GTA V. Aktivt. Trots mina många invändningar, ser jag inga egentliga problem med att njuta av det - precis som med så mycket annan underhållning. På samma grunder som jag älskar att se Game of Thrones eller Gossip Girl, sker självaste "kulturintaget" med ett ständigt problematiserande av det. Jag reagerar varje gång någonting är sexistiskt, sunkigt eller idiotiskt och jag bearbetar och förhåller mig till det. Jag älskar att se Game of Thrones, men jag älskar inte Game of Thrones. Och på så vis är det skillnad på underhållning och underhållning. Det finns kultur jag älskar, förbehållslöst, som utvecklar och inspirerar mig istället för att provocera mig. Men det betyder inte att ett så problematiskt spel som GTA inte är underhållande - det är fantastiskt roligt att spela av så många andra anledningar. En invändning är fortfarande bara en invändning, och om de kritiserande perspektiven inte förstör helhetsupplevelsen så har jag inga problem med att spela ett spel som är sexistiskt eller lyssna på musik som är enfaldig. Jag hoppas bara att fler personer är medvetna om de strukturer vi lever i, och klarar av att behandla dem för sin egen glädje, liksom!

Vice.:

"Vad exakt är det du vill att jag utvecklar?" - För din egen skull borde du utveckla dina tankar kring varför du låter ditt treåriga barn spela ett spel som är avsett för artonåringar.

Du borde granska, reflektera och förklara innehållet i spelet för DITT BARN. Inte för mig eller nån annan. Jag ger blanka fan i om du har nåt att dölja eller ej. Och om du nu för en dialog - "du får inte skjuta den där kvinnan, det är dåligt" - hur tror du egentligen att en treåring tar till sig den informationen? Han har ju trots allt just skjutit en kvinna. Det fick ju inga konsekvenser. Han kunde åka vidare i sin truck eller whatever. Varför ska en treåring ens erbjudas den möjligheten?

Tweak:

Nä, precis, men vad jag menar är att möjligheten existerar. Det kvittar egentligen huruvida Vice. och hans kid gör det eller ej.

edit.

Vice.:

Om det inte framgick - vad som stör mig är att du tror att din treåring förstår innehållet i ett spel som är skapat för artonåringar. Du kan inte föra en dialog med ditt barn. Ditt barn är tre år. Han spelar ett spel för artonåringar. Ditt barn är inte arton år. Ditt barn är tre. Oavsett om du hojtar "moralpanik vafan, vi gör vad vi vill" eller ej, så borde du förstå att ditt barn inte tillhör rätt målgrupp. Och han gör inte det av en anledning.

Redigerad 13 maj, 2014 av okka

[Jazz]

Tack!

Alltså, jag spelar GTA V. Aktivt. Trots mina många invändningar, ser jag inga egentliga problem med att njuta av det - precis som med så mycket annan underhållning. På samma grunder som jag älskar att se Game of Thrones eller Gossip Girl, sker självaste "kulturintaget" med ett ständigt problematiserande av det. Jag reagerar varje gång någonting är sexistiskt, sunkigt eller idiotiskt och jag bearbetar och förhåller mig till det. Jag älskar att se Game of Thrones, men jag älskar inte Game of Thrones. Och på så vis är det skillnad på underhållning och underhållning. Det finns kultur jag älskar, förbehållslöst, som utvecklar och inspirerar mig istället för att provocera mig. Men det betyder inte att ett så problematiskt spel som GTA inte är underhållande - det är fantastiskt roligt att spela av så många andra anledningar. En invändning är fortfarande bara en invändning, och om de kritiserande perspektiven inte förstör helhetsupplevelsen så har jag inga problem med att spela ett spel som är sexistiskt eller lyssna på musik som är enfaldig. Jag hoppas bara att fler personer är medvetna om de strukturer vi lever i, och klarar av att behandla dem för sin egen glädje, liksom!

Sant! Trots detta tycker jag att det finns en viss problematik i att en människa, vare sig den vill det eller ej, accepterar just den här typen av normativ framställning när den konsumerar materialet. Det är ju just genom konsumtion som producenterna blir uppmanade till att producera mer, finns det en stor efterfrågan är det ju inte särskilt sannolikt att producenterna skulle förändra innehållet. Å andra sidan vet jag inte om det skulle vara särskilt effektivt att ta avstånd från materialet, då har vi nog större möjlighet att påverka via kritik genom sociala medier och bloggar... samtidigt känner jag mig lite smutsig när jag tittar på ett program och tänker "fan vilken skev kvinnobild de förmedlar... men det är ju bra underhållning". Det finns ju ingen poäng med att vara medveten om negativa strukturer om vi inte motarbetar dem och det är ju knappast så att underhållning måste innehålla en massa könsroller för att vara bra (duh)... jag antar att målet skulle vara ett samhälle där alla är så medvetna om strukturer och avskyr det såpass mycket att vi kommer av oss rejält när vi konsumerar underhållning och därmed uppfattar den som dålig.

[Vice.]

Vice.:

"Vad exakt är det du vill att jag utvecklar?" - För din egen skull borde du utveckla dina tankar kring varför du låter ditt treåriga barn spela ett spel som är avsett för artonåringar.

Du borde granska, reflektera och förklara innehållet i spelet för DITT BARN. Inte för mig eller nån annan. Jag ger blanka fan i om du har nåt att dölja eller ej. Och om du nu för en dialog - "du får inte skjuta den där kvinnan, det är dåligt" - hur tror du egentligen att en treåring tar till sig den informationen? Han har ju trots allt just skjutit en kvinna. Det fick ju inga konsekvenser. Han kunde åka vidare i sin truck eller whatever. Varför ska en treåring ens erbjudas den möjligheten?

18 års gränsen är en rekomendation , inte en lagstadgad gräns. Finns flertalet 18 åringar som absolut inte borde spela det spelet. Det finns även betydligt yngre som spelar och håller både högre klass i sitt spelande och kan hantera effekterna av spelet bättre än 18 åringar.

Det är helt induviduellt hur pass påverkad man blir av spelet.

Anledningen till att jag låter mitt barn spela är för att jag älskar att spela.

Jag tror stenhårt på att spel bidrar till barns utveckling något oehört. Både mentalt och verbalt. De lär sig språk, samarbete, etc.

Just min son behöver träna på att samarbeta och integrera med andra. Då är spel ett perfekt hjälpmedel. Inte nu då han är för liten att spela online med andra, men om ett par år. Och då kommer han kunna hantera utrustningen eftersom han började spela när han var 1 år.

Med tanke på vilken nivå du vanligtvis ligger på i argumentation och förståelse inför abstraktare tankegånger, ska jag försöka uttrycka mig lite enklare:

Jag har ALDRIG sagt att jag låtit honom "skjuta en kvinna", ha sex, tortera eller liknande.

Om du hade läst och förstått det jag skrivit så hade du sett att jag sa att min son brukar köra omkring i bilar.

Det hela började med hans lastbils-fas. Han älskade lastbilar och ville köra omkring i sådana då han såg mig spela.

Han ville sedan flyga runt i helikoptrar då han kom in i flygplan och helikopter fasen.

han upptäckte sedan att man kunde hoppa ur flygplan och helikoptrar och slå ihjäl sig. Och det var det han gjorde om och om igen. Tog en helikopter, flög upp hoppade ut.

Tröttnade nyligen på det och nu har han upptäckt handgranaten. Han väljer den på hjulet, och släpper ett par vid fötterna, som prängs och när "trevor" flyger iväg tycker han det är jättekul.

Så, spränga trevor och köra bil är det som gäller för tillfället. Han har även börjat hälla ut bensin och sätta eld på bensinen med. Men det hälls bara på marken.

Vid enstaka tillfällen skjuter han med, men det är mer sällsynt, och skjuter han skjuter han på ingenting.

edit.

Vice.:

Om det inte framgick - vad som stör mig är att du tror att din treåring förstår innehållet i ett spel som är skapat för artonåringar. Du kan inte föra en dialog med ditt barn. Ditt barn är tre år. Han spelar ett spel för artonåringar. Ditt barn är inte arton år. Ditt barn är tre. Oavsett om du hojtar "moralpanik vafan, vi gör vad vi vill" eller ej, så borde du förstå att ditt barn inte tillhör rätt målgrupp. Och han gör inte det av en anledning.

Nu gör du precis som alla andra här och hittar på nått som passar in i din egen värld och påstår sedan att det kommer ifrån mig.

Jag diskuterar gärna olika synsätt och åsikter med folk. Älskar att göra det, det är så man lär sig att se saker ur andras synvinklar. Men man skall hålla sig på en bra nivå och sluta lägga ord i munnen på folk.

Jag har aldrig påstått att min 3 åring förstår innehållet i GTA/Nått spel. 3 åringar är rätt pantade, faktiskt. Du kommer upptäcka det när du själv blir farsa nån dag...

Jag har bara sagt att jag spelar GTA med min son som är 3 år för att han tycker det är otroligt kul att köra runt i spelet.

Och att jag inte anser att det skadar honom eller äventyrar hans uppväxt och uppfostran på något vis.

Redigerad 13 maj, 2014 av Vice.

[mr_tobbe]

Just min son behöver träna på att samarbeta och integrera med andra. Då är spel ett perfekt hjälpmedel.

Om ditt barn har ett behov av att interagera och samarbeta med andra så borde han väl uteslutande fokusera på att göra det utanför spelvärlden?

Jag tror stenhårt på att spel bidrar till barns utveckling något oehört. Både mentalt och verbalt. De lär sig språk, samarbete, etc.

Återigen kommenterar jag som köksbarnpsykolog: Ett språk i ett spel som är utvecklat för tonåringar kan väl inte i någon mening vara gynnbart för en treåring? För det första är det ett språk hans föräldrar ej talar till vardags, och för det andra är språket anpassat för en miljö som inte är applicerbar till en treårings verbala inlärning. Ett barn i treårsåldern lär sig fortfarande sambandet mellan objekt och handling.

Jag håller helt med dig om att ens engelska kan utvecklas enormt via spel då ett/en barn/ungdom spelar, och att de som främst spelade spel var överlägsna i engelska i skolan. Men i mitt fall handlade det om att börja spela lite mer avancerade spel i 11- till 12-årsåldern.

han upptäckte sedan att man kunde hoppa ur flygplan och helikoptrar och slå ihjäl sig. Och det var det han gjorde om och om igen. Tog en helikopter, flög upp hoppade ut.

Tröttnade nyligen på det och nu har han upptäckt handgranaten. Han väljer den på hjulet, och släpper ett par vid fötterna, som prängs och när "trevor" flyger iväg tycker han det är jättekul.

Så, spränga trevor och köra bil är det som gäller för tillfället.

Det här är i min mening det mest märkvärdiga i ditt resonemang. Att systematiskt låta din son "begå självmord", trots att det "bara" är ett spel, sticker lite i ögonen på mig. Men då är ju jag ingen psykolog och har inte tagit del av någon forskning angående treåringars uppfattning av våldsamma spel. Dessutom visar sig till exempel inte psykopatiska drag hos barn kanske förrän i förskoleålder.

3 åringar är rätt pantade, faktiskt.

Kan detta kanske bero på att barnets intryck och bearbetning av den vida världen snart peakar?

---

Av egen erfarenhet bland många åldrar i skolverksamhet har jag aldrig hört talas om någon under tio år som spelade GTA. Och en del av de som gjorde det gick runt större delen av dagarna och pratade om mord, vapen och droger i anknytning till av att ha spelat GTA. Sedan om det i grunden handlar om dåliga förhållanden i hemmet, eller om det kommer att ha någon påverkan senare i deras liv, kan jag givetvis inte uttala mig om.

Personligen skulle jag som förälder till och med ta det så långt som att minimera användandet av digital elektronik fram till sex- till sjuårsåldern, i min mening är det viktigare för ett barn att koncentrera sig på koordination, interaktion, lek och ett intresse för den riktiga världen (med risk för att låta flummig, vilket inte är syftet) under dessa formande år (inte sagt att du bortprioriterar detta Vice.). Vad jag anser är värt att lära sig och förbereda sig för inom digital teknik har någon under sex år ingen kapacitet för, och då talar jag inte om att bli skillad på Flappy Bird som tvååring. Resten kommer automatiskt vid intresse.

Redigerad 13 maj, 2014 av mr_tobbe

[DizzY]

Varför är inte forumet såhär levande längre med intressanta diskussioner!bästa tråden på länge.

Tänker inte bidra till ämnet just nu iaf, men väldigt intressant läsning ifrån alla. Oavsett om jag håller med uttalanden eller ej.

[Jazz]

För övrigt undrar jag hur barnets mamma ser på att du låter er son spela GTA?

[Vice.]

För övrigt undrar jag hur barnets mamma ser på att du låter er son spela GTA?

Hon har inget emot det. Tycker som mig att spel har fler positiva egenskaper än negativa. Hjälper barn utvecklas på många olika vis. Hon spelar inte själv men har fullt förtroende för att jag kan avgöra vad som är lämpligt och vad som inte är det i GTA