Yo.

Det är med stor glädje jag formerar detta alster. En karusell av känslor. Ena dagen är det spikrakt uppåt, andra dagar är det fritt fall. Det är som en berg-och-dal-bana. Fort går det också. Högt och Stolt. Lågt och lågmält. Hur du än beter dig så är det vi. I nöd och i lust, i Livet och i Döden. Utöver det faktum att du står för Kärlek och beredskap, alltid redo att ge när en annan bara tar, så står du ändå för det fina, det vackra, det gudalika.

Hybris kan vissa konstruera. Vår gång, i det här fallet vandring, är inte som andras lik. Jag kanske sitter inne, jag kanske sitter ute i Solen, jag kanske sitter framför datorn. När det drar ihop sig för kamp så är jag där med dig ändå. Inte för att vinna några påhittade vandringspokaler, nej. För att Segra endast med dig i hjärtat. Man kan kalla mig kufisk eller andra smädelser alterntivt ordinerade betraktelser av allmoges doktorander eller avarter. När vi är tillsammans är då man Lever. Tillsammans mot Framtiden.

Tills Döden skiljer oss åt, inte ens då kan vi stoppas från att vara Ett. Alltid nummer ett för mig. Det lyse som leder mig med grönska. Jag kan bada i gyllene dryck, jag kan bada i sötvatten. Sälta och vind bär med dig och mig, likt fåglar återvänder när den tid är kommen för dem. Sinnesnärvaro, i sinnesslött medvetande till trots. Det är endast dig och din Kärlek jag har förståelse för.

Stäm upp i bäcken för den levande urbana miljö vi härstammar från. Med cement oavsett om det är i hjärtat eller annorstädes. Tegelhusen alternativt den Vita Staden. Naturens gång och stigar för var och en. Ingen annan kan mäta sig i vårt möte. Mötet, det enskillda eller det sociala. Frågan är inte om vi möts igen, utan när. Sådan är Kärleken.

Tills vi ses igen med glädjeskutt och barnslig naivitet. För äktheten mot falska förhoppningar. Var dag är din, i den ack så sköna nya värld. I min skalle har jag bara galenskaper. Galen som du. Att ha levt Ungdomen med dig är det bästa facit på Livet. Därför kan man sätta ord på dig utan att ens nämna dig vid namn.

Utan att vara alltför pretentiös och föra osanna resonemang om begrepp så är det vi tills stupet har nåtts och även på toppen. Bottnar denna ovillkorliga Kärlek i något annat än dröm är en fråga många kan ställa sig. Svaret är att det bara är så vi är. I svartvita mönster och bland alla färger, det är dig jag tänker på mest hela tiden.

Jag sviker dig aldrig, varken i Närvaro eller i frånvaro. Ett glas i ena handen, en annan hand upp mot en blodröd sky. Heja, Heja dig.

Tu sei l'unica donna per me