En djävulsk romans.

Vem var min första kärlek? Den som jag bibliskt övergav?

Magica de Hex? Yellow Ranger? Buffy? Fantasifoster.

Min första och enda Kärlek är Östra Stå. Tillsammans med Bajenvålnaden och majsolen.

Där var Hon.

Punkt jävla slut.

Stay healthy on a punkt jävla slut guy.

Vägen till Himmelen kan vara genom Helvetet. Endast Gud vet. I Helvetet är allt localhost, ändå. Så mycket vet jag.

Flaskan må vara min bästa vän, men ingen kärlek. Endast ett litet luder man leker med. Leka med Döden är inga jävla fasoner ska ni veta.

Djävulen tar alltid faktura. Diabolik, ändå. Vilken grabbhalva.

Mina värderingar fick folk att Tro. De tror inte ens på Jesus eller andar. Mig tror de på.

Jag är ägd, det är bara att erkänna. Ägd av Kärleken. Den första Kärleken. Kärleken till Guld.

Det sägs att det som inte dödar, det härdar. Jag är redan död så låt mig vandra Framåt. Alltid Framåt.

Så gör en riktig fascist. Man håller Fanan högt och stormar obrytt Framåt mot Seger.

Ett ljus i tunneln. Det kan vara en tunnelbana eller Gud, det spelar ingen större roll.

Om man går igenom Helvetet så är det bara att fortsätta. Oavsett om man hänger upp och ned som Il Duce.

De kunde inte ens säga mitt namn. Vem är Voldemort? Vem är jag? Inget svar. Bara han-som-inte-får-nämnas.

De säger att Djävulen aldrig sover. Vilket homo, själv vill jag sova med alla vackra damer.

Genom Strävan mot Segern. I Himmelen, på Jorden, i Helvetet.

Svär på Gud. Svär.

Fan vad man svär.