Jump to content

Senast genomlyssnade musikalbum


Jacker
 Share

Recommended Posts

TAKE CARE TAKE CARE TAKE CARE av Explosions in the Sky

Hunnit gå igenom den typ ett tjog gånger. Och den är faktiskt en av deras bättre (!). Så jäkla nice. Trodde inte att de skulle leverera den här gången, men där gick jag bet.

Underbart album. Bästa spår (by far): den avslutande Let Me Back In. Utan den vore skivan mer en torftig upprepning av tidigare bravader.

Var rädd att de skulle suga. Så här i efterhand är ju deras album inte särskilt mycket att jubla över, om man bortser från nostalgiska faktorn som gör att allt Explosions gjort på något vis ger ens stormiga tonår toner.

All of a sudden I miss everyone räknar jag dock som deras mästerverk. Jämnast, vackrast, mest känsloladdat: bäst.

edit. och så en bild på den otroligt fula framsidan:

Redigerad av okka
  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Lyssnade igenom The Strokes och The Pains of Being Pure at Hearts nya album idag.

Angles (The Strokes-albumet) är riktigt bra. Bättre än First Impressions of Earth, men inte i närheten av Is This It (vilket inget Strokes nånsin släpper kommer vara). Det är jämnare än Room on Fire, men har inte samma höga toppar som RoF (Reptilia, 12:51, Automatic Stop). Första halvan är lite bättre tycker jag, Under Cover of Darkness, Macchu Picchu, Taken for a Fool är mina favoriter så här långt.

The Pains of Being Pure At Hearts nya, Belong lät väldigt mycket...The Pains of Being Pure at Heart. Bara lyssnat en gång så vill inte uttala mig förhastat, men ingen låt stod ut vid första spelningen. Men det är bra låtar i alla fall.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 month later...
  • 1 month later...

Kaptenens andra album släpptes idag för allmänheten, äntligen tycker många. Det har varit en lång väntan sedan förra albumet - Stjärnorna finns här - som släpptes 2007. Vi har sedan tidigare fått tre smakprov i form av 1 000 000 nollor, Våra saknade vänner samt Spottar på mig. Dessa tre låtar har fått otroligt bra kritik av Kaptenens fans vilket gör att förväntningarna på nya plattan är skyhöga! Nu finns egentligen bara en fråga, håller resten av plattan lika hög kvalitet som teaser-låtarna?

Fläcken som aldrig går bort är likt Stjärnorna finns här ett album som spelar mycket på känslor, Kaptenen ger även alla rygghuggare en avhyvling och menar på att man ska stå på sig och inte låta dåligt folk komma åt en. Han hinner dessutom med att leverera sina tankar på Sveriges politik, samt lyfta fram att i slutändan så är det människan som förlorar mot systemet. Några rader om sin saknad till Junior Eric finns självklart också med på skivan, vilket är förståeligt.

Det nya albumet är bra, riktigt bra skulle jag till och med vilja säga. Kaptenen har en speciell stil i sina låtar, och jag är glad att han har hållit kvar vid den stilen. Skivan är fartfylld, men även aningen dystrare än förra känns det som. Många låtar handlar om tunga ämnen så som att bli sviken, förlora vänner, pengaproblem och samt om att känna sig sänkt. Även fast Stjärnorna finns här också hade en del låtar i den stilen så känns det på något sätt som att den plattan var mer party - party och gladare än vad det nya albumet är. Däremot så har Fläcken som aldrig går bort en underton som menar på att man inte ska ge upp, utan fortsätta kämpa uppåt.

Kaptenen förmedlar sina tankar, funderingar och känslor på ett sätt som verkligen griper tag i en, och det är därför jag gillar att lyssna på honom. Det nya albumet är inget undantag, under resan från första till sista låt levereras en hel del rader som får en att tänka till och fundera över hur man själv tycker om ämnet. När man lyckas att skapa ett album som griper tag i folk på det sättet, då har man lyckats.

Jag tycker att om man hört någon låt tidigare med Kapten Röd som man tyckt varit bra. Eller kanske till och med följer honom men missat att albumet har släppts (Hur det nu skulle gå till.) så är det bara att klicka på min spotifylänk, eller ta fram skivan som ni köpt, och ge det nya albumet en lyssning. För det är bra, riktigt bra.

Mitt i allting dyker dessutom Promoe upp och medverkar på en låt, det är häftigt!

Fläcken som aldrig går bort, aldrig har man väl varit gladare över en sådan fläck?

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 month later...
  • 2 months later...
  • 1 month later...
  • 4 weeks later...

Idag släpper Rebelution ett nytt album!

Kommer tillbaka så fort jag fått tag på det, och lyssnat igenom plattan!

Har precis lyssnat igenom albumet och mina anteckningar ser ut såhär:

Meant To Be

Sky Is The Limit

Life On the Line

Day By Day

Honeypot

Första låten skrev jag upp för att jag hade sjukt höga förväntningar på den. Ingen mindre än Jacob Hemphill är med i den här låten!

Dessvärre var den låten lite av en besvikelse. Den var inte alls lika bra som jag hade hoppats på.

De första sex låtarna jag hörde var överlag riktigt tråkiga, den enda som egentligen var bra var Sky Is The Limit. Vilket var tur, för utan den hade jag inte orkat söka upp de sista sex låtarna, de fanns nämligen inte på Rebelutions hemsida. För när jag började lyssna på de andra låtarna så började det ta sig lite, tre av låtarna var riktigt bra (Life On The Line, Day By Day och Honeypot) de andra tre låtarna var okej. Inte alls dåliga, men heller inte speciellt utmärkande.

Den första låten är rätt ösig och den sista låten är väldigt lugn, däremellan tycker jag att albumet hoppar väldigt mycket mellan ösig musik och långsam, nästan slapp musik. Gillar det inte riktigt på något sätt, det hade varit bättre om det går från ena hållet till det andra. Eller kanske från lungt till ösigt för att sedan avsluta lungt. Nu går det som sagt väldigt fram och tillbaka och det känns mest jobbigt, speciellt då de flesta lugna låtar är rätt långsamma, nästan tråkiga.

Däremot så avslutar Honeypot albumet på ett perfekt sätt, och det är även den enda lugna låten på skivan som jag egentligen tycker bra om.

Svårt att säga om skivan som helhet är bra eller inte, har bara lyssnat på den en gång och musik brukar växa sig in på mig och bli bättre med tiden. Jag får ge låtarna några fler, speciellt de som jag hade svårt för. För de låtar som var bra vet jag att jag kommer lyssna mer på i framtiden!

Testa skivan! Peace of Mind heter den.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 4 weeks later...

The Small Faces - Ogdens' Nut Gone Flake

Jag köpte nyligen den här skivan som jag varit nyfiken på rätt länge till och från och bara hört några låtar av. Den har senaste dagarna snurrat ett antal gånger på skivtallriken, eller i varje fall skivsida A. De första 6 låtarna måste vara ett av de bästa knippen brittiska 1960-talspoplåtar samlade på en album. Från det maffiga psykedeliska instrumentala titelspåret som inleder skivan via den tunga "Song of a Baker" till den vimsiga hiten "Lazy Sunday". Andra halvan av albumet är ganska utflippad och är en historia om Happiness Stan som letar efter andra halvan av månen och får lära sig meningen med livet... av en fluga(!)

Toppade välförtjänt brittiska albumlistan flera veckor 1968. Rekommenderas.

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 month later...

85_seven_churches_1233434_0.jpg

How I wish many of the so called extreme metal bands of today would look back at this album and realize what heritage it is they're pissing on. If there is such a thing as "true death metal", Possessed's masterpiece Seven Churches is by far the best.

I have been looking for the origin of death metal's identity for a long time, and now I have most definitely found it. Seven Churches is as evil, raw, and qualitative as death metal will ever be in my opinion. Let me tell you why my love for this album is so God damned strong!

First of all, this album contains what many modern extreme acts lack: a strong, well written structure that accompanies the sheer rawness of the sound. While many other extreme bands out there emphases the extreme part way to much, they tend to forget what is most important while making music: the song itself. This is what makes Seven Churches my very favorite death metal album, if not my very favorite metal album altogether. The sound is fast, extreme and raw yes, but behind all that reverb, distortion and speed you find some seriously good music, with chord progressions and vocals that create that very evil sound we all love!

I hear people complaining about the extreme amount of reverb. Perhaps you do not know the history behind this album. It was written and recorded during a spring break! Jeff, Larry, Mike and the rest of the guys had neither time nor funds to create the most polished album out there. And thank God for that! This album was never intent to sooth you. It's not easy listening. This is pure fucking death metal! Hadn't it been for it's raw charm, I, and many many others, wouldn't have loved it just as much as we do. The reverb is painful at high volumes yes, but that is the way it's supposed to be. As the French Foreign Legion says: You haven't trained hard unless you puke afterwards. Well, you haven't really listened to Seven Churches unless you have a weird tone in your ears afterwards.

Now for the musicians! Mike Sus is truly a good drummer. If I had to explain his drumming, and the overall structure of the album, with one Håller med till 100%!, it would be "unpredictable". You never know when the tempo will change in the middle of a song. You think you just got into the tempo of a song, and suddenly a far more complex version of the tempo starts of, usually with Mike marking the change. What is amazing is that none of the young musicians ever get lost in the tempo changes.

Some find this hard to adapt to, I say it's a matter of getting used to it. Like i previously said, this is not an easy listening album. This is for die hard metalheads who love complexity.

Larry LaLonde created the death metal way of playing with his guitar work. Think Venom and Exodus on speed! Complicated riffing and perfect chord progressions set the tone of the album. Although the sound is raw, you always hear Larry and Mike Torrao's guitars bringing you closer and closer to the chaos of hell as the album keeps going.

Jeff Berecca's inhuman proto-growling is very fitting. Since most of the lyrics is about how you will end up in hell for doing evil things, they really need a voice that tells you "this is not a joke, you really will burn in hell". Even though Possessed never really were "real" satanists, you can understand why many people feared this album back in the 80's.

The lyrics, vocals, low production value and imagery (consisting of inverted crosses, studs and blood) really created something special back in the days. I can only hope this album will forever be remembered by the generations of metalheads to come.

Seven Churches will always be the album I compare other extreme albums to.

This is as good as it gets.

Betyg: 100/100

Skrev denna för Metal Archives. Now we play the waiting game! Hoppas den blir publicerad! :D

Edit: Publicerad! :D

Redigerad av Renard
  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 3 weeks later...

Koloss! Jävlar va bra den va! Inte lika polyrytmisk som dom äldre plattorna, men sjukt groovy!

För att jag av någon jävla anledning knappt lyssnat på Meshuggah tidigare bortsett från ett fåtal låtar -fan halva bandet är ju från Ö-vik- vet jag inte om jag kan instämma med dig men du har säkert helt rätt. Albumet i sig har en genomgående ur min syn (/hörsel) unik känsla, kändes som en riktigt häftig upplevelse! En slags lugn intensitet för att beskriva det.

Dock somnade jag från och till trots hög volym och att jag var rätt spänt på att få höra hur det lät...låter för jävligt men jag tror att jag slumrade till mitt under bland annat "Break those bones whose sinews gave it motion" som jag för övrigt diggade mest. Var jävligt trött men det känns rätt udda att somna under sådana omständigheter :P

Ett bra album som jag rekommenderar!

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 month later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...