Jump to content

Självmord


Plaisir
 Share

Recommended Posts

Den 14 Februari i år förlorade jag en person som stod mig väldigt nära.

Ingen vet varför hon gjorde som hon gjorde. Men en sak är säker. Aldrig har jag känt mer saknad efter en människa.

Är det någon mer här på forumet som har varit med om något liknande som har några tips på hur man ska ta sig igenom den första tiden??

Skulle verkligen uppskatta det. Har haft svårt att prata om det här tills nu.

Redigerad av packe_88
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • Inlägg 108
  • Ålder
  • Senaste inlägg

När jag var yngre hann inte mamma riktigt med arbetet och oss barn samtidigt. Som tur var hade hon en väninna som tog hand om oss när mamma inte klarade av det. Vid senare tid höll hon också i en musikal som min syster var med i. Men det blev inga fler musikaler. Hon fick cancer och dog.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

När jag var yngre hann inte mamma riktigt med arbetet och oss barn samtidigt. Som tur var hade hon en väninna som tog hand om oss när mamma inte klarade av det. Vid senare tid höll hon också i en musikal som min syster var med i. Men det blev inga fler musikaler. Hon fick cancer och dog.

Syskon som dör går att palla, men jag tror inte jag skulle klara av att min mamma dog.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

En bekant tog livet av sig förra året, men han hade levt ett tufft liv. Först för ca 5-6 år sen dödade hans son en flicka utav misstag, om ni mins tjejen i Karlskrona som blev ihjäl stucken i ett tält så var det han som gjorde det. Han ville tydligen bara skrämmas. Efter det började våran bekant dricka, och sedan efter något år fick hans fru cancer.Hon dog i början av förra året efter flera operationer och många års kämpan. Då började han dricka igen, sen nu för någon månad sen skulle hans syster komma och hälsa på honom. Då hittade hon honom liggandes på golvet i vardagsrummet...

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Syskon som dör går att palla, men jag tror inte jag skulle klara av att min mamma dog.

Jo, jag tror det. Och nu tänker jag inte säga emot någon då ingen anhörig har dött (eller jo faktiskt, men ingen jag hade närmare kontakt med, vilket var tur då jag inte blev så jätteledsen). Men, jag tror att man vill leva för den bortgångne personens skull, osv. Och att stödja samtliga medsörjare :unsure:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...