Tjena forumet! Helt sjukt att ingen postat ett enda inlägg sedan spelet släpptes. Jag har varit så sjukt hypad inför detta och faktiskt saknat att sitta och nörda ner mig nånstans inför en Rockstar-release så vad fan, nu kör vi?
Personligen tycker jag detta är bland det absolut bästa spel jag spelat. Kan inte minnas senast jag kände såhär, måste vart när GTA San Andreas kom om man var typ 14. Världen är så jävla levande, så sjukt vacker men samtidigt så vansinnigt rå! Älskar verkligen tidsandan, naturen, miljöerna och karaktärerna. Men även hur realistiskt och logiskt allt känns. Allt från camp-livet med sitt gäng till jakt med skadade djur som kvider eller alla random saker som sker med invånarna i världen. Jag ska dela med mig av ett exempel på hur en liten händelse mitt i free-roam verkligen påverkade mig. Varning för lång text men jag lovar, det är värt det.
Jag red med min häst igenom skogen nedan för Rhodes, på vänster sida uppenbarar sig en liten stuga. Det börjar skymma ute och jag tänker att jag kanske ska passa på att se om jag kan stjäla med mig lite stöldgods hem till campet. Jag stannar hästen och smyger in genom framdörren och stannar vid en gavel smygkikandes in mot vardagsrummet. Där står en försupen far och skriker på sin son. Sonen säger något i stil med att "Det är inte konstigt att mamma lämnade oss" medans pappan, med ena handen hållandes en whiskeyflaska måttar ett slag mot sonens huvud som kvider. Jag tänker att jag måste gripa in och konfronterar pappan. Han drar genast vapen och jag är lika snabb jag och skjuter honom rätt i huvudet. Sonen skriker förtvivlat varpå jag svarar "Det var han eller jag..". Medans jag börjar leta igenom huset på värdesaker hör jag hur sonen gråter och mumlar "Vem ska ta hand om mig nu? Han var allt jag hade kvar". Efteråt hörs bara långa snyftningar och gråt varpå sonen springer rätt ut i skogen. Jag märker hur jag IRL får en klump i halsen och nära till tårar i ögonen. Jag kände mig så jävla hemsk. Jag red tillbaka till campet och gjorde lite uppdrag och lät dagarna gå.
Jag red förbi huset några ingame-dagar senare och tänker att jag ska kika in i huset igen för att se om jag kan gottgöra grabben på något vis. Samvetet är tungt och jag går in i huset. Jag ser ingen till en början, hittar ett brev som jag missat förra gången. Ett brev från mamman till sonen, inne på pappans rum. Det står något i stil med att hon var tvungen att fly men vill gärna att sonen kommer till henne om det är något. Jag får lite hopp i bröstet och tänker att jag kanske kan berätta detta för sonen. Jag kikar in i hans rum för att se om det går att prata med honom. Där sitter han på sin säng och när han ser mig skriker han "DU!!!!! DEN HÄR GÅNGEN ÄR JAG BEREDD" och drar kniv! Ett häftigt slagsmål äger rum och mellan slagen och knivhuggen jag får ta emot skriker han "VARFÖR FORTSÄTTER DU KOMMA HIT?". Jag får in ett slag som nockar honom och han faller till golvet.
Det här är för mig HELT sjukt. Bara den här scenen hade kunnat vara en del i storyn eller en film eller vad som helst men detta händer alltså när jag free-roamar. Så jävla atmosfäriskt och sjukt coolt att spelet minns sådana saker.
EDIT : Jag läste precis på ett forum att en knockout inte innebär att personen är död vilket jag trodde. Tror jag får återvända till stugan för att se om jag kan sluta fred med grabben.
Vad tycker ni? Har ni några storys från spelet ni vill dela? Låt oss få igång snacket!
